Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I höga Norden - I »skridfinnarnes» land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon väl besökt ärkebiskopen i Uppsala, men om dennes
intresse för lappmissionen känner man intet.
Ett fjärdedels sekel förgick — och lappkvinnan måste åter
anträda en resa för att få yttre stöd. Vem täljer de mödor
hon under dessa många och långa år haft, den sorg, med
vilken hon såg sina käraste förhoppningar svikas! Som
naturligt var, vände hon sig i första hand till Lapplands
dåvarande stiftsstad, Uppsala, men där rönte hon ett tämligen
kyligt mottagande. I en skrivelse till några »högvördige fäder»,
som icke vidare nämnas i brevet, säger sig domkapitlet vara
föga förfaret i andliga ting (!) och dessutom uttröttat av
omsorgen om timliga angelägenheter. Därför sände kapitlet
från sig denna kvinna, som föregav sig hava syner och
uppenbarelser, och anhöll om ett utlåtande, huruvida hennes syner
skulle anses vara ingivelser av en god ande eller bedrägliga
foster av en annan ande. Därpå berodde ju huruvida hon
vore värd någon uppmärksamhet, eller om man borde ålägga
henne tystnad.
Margareta begav sig då till Stockholm, där hon fann en
klok och varm förespråkare i en klosterbroder, vilken gav
henne följande rekommendationsbrev till en norsk abbot,
som hon skulle träffa i Vadstena: »Då Gud även hos det
svagare könet verkar sina under, såsom vi sett hos den heliga
Birgitta och andra heliga kvinnor, bör Margareta, som
under många svårigheter i lång tid mödat sig med lapparnes
omvändelse, icke föraktas. Hon har väl ej kunnat uträtta
mycket, men det är möjligt, att Gud använder henne som
redskap, på det de, som kunna gagna själarna och icke vårda
sig därom, må komma på skam. Därföre beder jag Ers
kärlighet, att I med tålamod hören henne och, om I så finnen
skäligt, given henne en skrivelse till herr ärkebiskopen.»
Följden blev, att den norske abboten på det varmaste lade
hennes sak i ärkebiskopens händer, under framhållande av
hennes fromhet, hennes ihärdighet och hennes svårigheter
samt det gagn Guds rike skulle vinna genom lapparnes
omvändelse.
Vilket svar hon fick av ärkebiskopen, och vilka öden hon
sedan gick till mötes, känna vi icke. Men det veta vi, att
något senare fanns i Sverige ett verksamt intresse för
lapparnes omvändelse. Helt visst är det en frukt av Margaretas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
