Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - De första människorna i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flinta, som utgrävningarna bragt i dagen.[1] Villebrådet har
till stor del bestått av djur, som för längesedan äro utdöda
på Själland, såsom uroxe, vildsvin, älg och bäver.
Att så och skörda ha den tidens människor icke förstått
sig på, och några andra husdjur än hunden ha de icke haft.
Metaller kände de ej till utan gjorde sina viktigaste verktyg
och vapen dels av horn, ben eller trä, dels av sten, framför
allt flinta, som vid knackning bildar skarpa, skärande
kanter. Denna äldsta tid av människans tillvaro har därför blivit
kallad stenåldern. Ett sådant tidsskede ha så gott
som alla jordens folk genomlevat, och vilda stammar finnas,
som än i dag ej hunnit längre i sin utveckling.
Senare har man i både Danmark och Sverige upptäckt
boplatser från ungefär samma tid som de själländska
torvmossarnas. Dessutom har man i svensk mark gjort en mängd lösa
fynd av benharpuner och andra redskap av en typ, snarlik
den som förekommer på de äldsta kända nordiska boplatserna.
Samtliga dessa fynd tyckas härröra från den period
närmast efter istiden, då Skåne och de nuvarande danska
öarna voro landfasta med Jylland, så att Östersjön var en
stor insjö med sött vatten. Ja dessa benredskap förekomma
så talrikt, att man t. o. m. talar om en särskild
benålder.
Ännu bättre känner man till stenåldersmänniskornas liv
från en långt senare tid, då landet sjunkit så mycket, att
Öresund och Bälten bildats och Östersjön fått salt vatten.
Från denna tid äro de namnkunniga kjökkenmöddingarna.
Så kallas med en dansk benämning de mäktiga,
ända till ett hundrafemtiotal meter långa avskrädeshögar,
som hopat sig på stenåldersboplatser utmed Danmarks
kuster. De rika jylländska ostronbankarna och fisken
i havet ha tydligtvis lockat dit folk.
Vad som finns kvar av dessa människors bostäder är
några stora, löst hopfogade stenar, vilka äro täckta med kol
och alltså måste ha tjänat som eldstäder. Kring dem ligga
högar av ostronskal, ända till 3 m. tjockt, och vittna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
