Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den. Den korta, dunkla inskrift, som på 500-talet inhöggs
på den berömda Tanumstenen i norra Bohuslän, innebär
måhända en hotelse, att den, som skadar minnesvården, skall
straffas med »ständig trånad». Men minst lika sannolikt är, att
orden inristats som en magisk besvärjelse, avsedd att hindra
den döde från att gå igen. De innebära i sådant fall en
önskan, att han måtte känna ständig trånad hem till sin
gravhög.
På en del stenar äro hela verser inristade med runor, t. ex.:
»Torsten lät resa
sten denna
efter sig själv och
son sin, Hevne.
Faren till England
var ungersvennen,
dog så hemma
till mycken sorg.»
»O-glad dit bar han
den bördan»,
»I tårar skall hon
tänka på honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
