Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - I Österväg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligaste färdevägarna gick genom Finska viken, uppför
floden Neva och över sjön Ladoga. Därifrån förde en ny flodfärd
söder ut till sjön Ilmen. Här grundade nordmännen bland
de underkuvade slaverna ett rike, vars huvudstad kallades
Holmgård (nu Novgorod). Men nordmannaskarorna
seglade vidare på floder åt söder. Genom att draga sina lätta
fartyg långa sträckor på rullstockar kommo de över till
Volga eller till Dnjepr. På dessa floder foro de ned till
Kaspiska och Svarta haven. Det var nog framför allt
möjligheten att över Ryssland komma i kontakt med Orientens
rikedomar, med araberna och det östromerska riket, som
lockade svenskarne till färderna i österväg. Så stark blev
tillströmningen av nordiska vikingar, att dessa kunde grunda
flere nya samhällen på den slaviska slätten. Ett av dem var
Kiev, som med tiden blev det ryska rikets huvudstad.
Av slaverna kallades de svenska vikingarne rus eller
ros, sannolikt därför att flertalet kom från svenska
Östersjökusten. Denna kallades nämligen Rodslagen, emedan
den var indelad i roddarlag, vilka voro skyldiga att följa
sveakonungen i härfärd med ett visst antal fartyg, bemannade
med roddare, »rodskarlar». Nu är Roslagen namn blott
på Upplands östra kusttrakt och skärgård. Det av rus
behärskade landet kallades efter dem för Rus-land, vilket sedan
blev Rossia (Ryssland).[1]
Om svenskarnes handels- och vikingafärder till de slaviska
slätterna förtäljer en rysk klosterkrönika, den s. k.
Nestorskrönikan, som är huvudkällan för Rysslands fornhistoria.
Den är skriven i början av 1100-talet och grundar sig på gamla
klosteranteckningar i Kiev. De försök, som i nära två
århundraden av nationalistiska motiv gjorts av storryska
historieforskare med panslavistiska tendenser att rubba
krönikans trovärdighet i fråga om germanska, d. v. s. här
svenska, insatser i slavernas historia, ha visat sig vara förfelade.[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
