Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - I Österväg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenskt Aiðfors. Aið är det nysvenska ed, vilket
betecknar ett näs eller en fors, där man nödgas avbryta båtfärden.
Ai(ð)fors skulle alltså vara samma namn som det
norrländska Edefors eller det värmländska Edsfors.
Den sjunde och sista forsen kallade nordborna Strukun,
vilket motsvarar det svenska sjönamnet Stråken.
Bägge namnen äro avledda av verbet stryka och betyda
»strömdrag, mindre fors». Mycket riktigt återger också
Konstantin namnet Strukun med en slavisk namnform, som skall
betyda »den lilla forsen».
Den som vill leta efter flera bevis för rus’ svenska ursprung,
kan finna en mängd sådana i de personnamn, som träffas på
de första bladen av Rysslands historia. Så har det ryska
Oleg uppkommit av det nordiska Helge, liksom Olga
är samma namn som vårt Helga. Igor är en förändring av
det nordiska Ingvar, och liknande är förhållandet med ett
hundratal andra ryska egennamn. — Nyligen har en tysk
språkforskare ansett sig kunna konstatera, att även flere
ryska ortnamn kunna härledas från vikingarne. Han
igenfinner i dem spår efter en del rad av våra vanligaste
personnamn från vikingatiden och påpekar, att flere av dessa ingå
i ortnamnen även i sådana delar av Britannien, där vikingarne
slagit sig ned.
Men vem skulle kunna tro, att minnet av vikingarnes
bragder än i dag lever på ryska folkets läppar i avlägsna
trakter? Så är dock fallet, och för vetskapen därom ha vi
att tacka den polske professorn i slaviska språk vid
Köpenhamns universitet Stanislav Rožniecki, som studerat de
folkvisor, vilka sjungas vid Vita havets kust. Det folk, som
bor där, har till största delen flytt dit för att undgå politiskt
eller religiöst förtryck. Att komma in bland dessa
människor är som att med ett slag försättas till medeltidens
kulturståndpunkt. De urgamla sånger, som de bevarat, ha
ursprungligen uppstått i gamla kulturcentra kring Kiev,
Novgorod och andra större platser. Generation efter generation
har varit ytterst noga med att återge sångerna precis så, som
man lärt dem från förfäderna, även om en hel del ord och
meningar blivit obegripliga för det nutida släktet. Tack vare
denna omständighet har Rožniecki just bland de obegripliga
orden funnit en hel del låneord av skandinaviskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
