Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - En märklig episod från vikingafärderna till Kaspiska havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den persiske ståthållaren tiden vara kommen att locka den
starkt decimerade nordmannahären i ett bakhåll. Planen
lyckades dock endast delvis, därför att muhammedanerna voro
så rädda för vikingarne, att de flesta flydde vid deras blotta
åsyn. Men 700 nordmän lyckades de i alla fall sabla ned och
bland dem vikingahövdingen själv. De överlevande av rus
drogo sig tillbaka till Berda, där farsoten emellertid fortsatte
att rasa. »Då någon av rus dog, begrovo de andra honom,
enligt sin plägsed, tillsammans med hans vapen, kläder och
redskap samt hustrun eller någon annan av kvinnorna och
hans tjänare, om denne var sin herre varmt tillgiven.»
Efter att ett halvt år ha hållit Berda besatt tågade
vikingarne en natt ut ur staden, »bärande på ryggen allt vad
de orkade med av dyrbarheter och vackra kläder. Det övriga
brände de upp.» Kvinnor, flickor och ynglingar förde de
bort i fångenskap. Vid Kura stego de ombord på sina fartyg
tillsammans med de väntande matroserna och 300 krigare,
som bevakat skeppen. »Så drev Allah bort de otrogna och
räddade islams bekännare.»
»Jag har», slutar vår författare, »av folk, som varit vittne
till dessa nordmäns uppträdande, hört märkliga berättelser
om deras trotsiga mod. En gång t. ex., då fem rus voro
samlade i en trädgård i Berda, blevo de omringade av en stor skara
muhammedaner, som försökte taga åtminstone en av dem till
fånga; men de kunde ej komma åt dem, ty icke en enda
nordman gav sig. Och innan de lyckades döda någon viking, hade
denne huggit ned flere stycken fiender. En skägglös yngling,
en hövdingason med rena drag, var den siste överlevande.
För att undgå fångenskap hoppade han upp i ett närbeläget
träd och tillfogade sig själv dödliga sår med sin dolk, tills
han föll död ner.»
Den anförda berättelsen innehåller även en del intressanta
uppgifter om vikingarnes beväpning och övriga utrustning.
Deras vapen voro desamma, som vi finna i vikingatidens
mansgravar: svärd, spjut, stridsyxa, dolk och sköld. Även
med arbetsverktyg voro rus väl försedda. De brukade
»hänga på sig yxa, såg, hammare o. dyl.». Efter denna
upplysning förstår man bättre, hur vikingarne under sina
långvariga färder kunde vid behov timra hus åt sig, slå broar
och bygga farkoster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
