Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Kristendomen tränger in - Alvastraminnen efter gamle kung Sverker och hans ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land och den livligare samfärdseln med dem. Dock berättas
det från så sen tid som 1123 eller 1124, att den norske
konungen Sigurd Jorsalafare företog ett korståg till
Kalmartrakten »för att kristna folket, emedan inbyggarne där i
landet icke höllo på den kristna tron, änskönt där funnos
några, som anammat dopet». Låt vara, att »korståget»
egentligen var en förevändning för att få plundra — måhända även
med planer på Sveriges krona därbakom —, så är Sigurds
proklamation dock betecknande för de religiösa förhållandena i
vårt land ännu på den tiden. Ett århundrade tidigare hände
något, som visar, att människooffer då ännu förekommo på
sina ställen i Skandinavien. År 1026 skickade nämligen den
norske konungen Olof Haraldsson tolv män till Jämtland
att utkräva skatt. Jämtarne intogo vid den tiden en mycket
självständig ställning gent emot både Sverige och Norge.[1]
När nu Olof Digres skatteuppbördsmän uppenbarade sig
bland dem, kallade Jämtlands lagman allt folket till ting.
»Där kommo jämtarne överens om att icke giva någon skatt
till Norges konung. Men av sändebuden ville de hänga
några, och andra ville de ha att blota med», berättar Snorre
Sturlasson. Norrmännen kunde prisa sig lyckliga att komma
undan med livet. — Från norra Dalarne berättas det, att
hedendomen rådde där ännu så sent som år 1177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
