Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Våra äldsta kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vreta kloster blev med tiden mäkta rikt. Ett präktigt
spannmålsmagasin av huggen kalksten med två ståtliga
kryssvalv vittnar om vilken ekonomisk betydelse det haft
för klosterförvaltningen att ändamålsenligt förvara
avkastningen från klostrets många, över nästan hela landet spridda
jordegendomar.
Allt som allt fanns det inom nutida svenskt område sju
munk- och minst lika många nunnekloster, som ledde sitt
upphov från moderklostret i Clairvaux. Det nordligast
belägna var Husby munkkloster vid Dalälven, norr om
Hedemora, vars verksamhet dock började så sent som
1486.
Genom donationer av kungliga personer och andra
förnäma män och kvinnor blevo klostren i allmänhet
synnerligen väl försedda med jordagods i olika delar av Göta- och
Svealand ända till Jösse härad och Älvkarleby i norr —
även på Öland och Gotland. Med fiskevatten och kvarnar
hugnades de också, och somliga kloster togo del i bergsbruket.
Alvastra kloster ägde exempelvis flere kvarnar i Norrköping
vid Motala ström, Varnhems kloster hade indräktiga
fiskerättigheter i Gullspångsälven, vilka det delade med
Riseberga kloster, som njöt inkomster även av fisket i Svartån.
Gudhems kloster förfogade över fiskerätt vid Viskans utlopp,
och Nydala hade stora intäkter från vissa fiskevatten i
hembygden. Julita kloster i Vingåkersbygden hade andelar i det
rikt givande laxfisket vid Älvkarleby. Roma kloster mitt
på Gotland hörde ej till de rikaste, men dess abbot åtnjöt
anseende nästan som en biskop över ön, vilken annars
hörde till Linköpings stift. Från Roma bedrevs
missionsverksamhet på de ostbaltiska länderna, och till understöd för
detta arbete erhöll klostret ett betydande antal gårdar i
Estland.
I början av 1200-talet stiftades två nya munkordnar,
franciskanernas och dominikanernas, de s. k. tiggarordnarna,
vilkas uppgift var, icke att hålla till i kloster utan att gå ut
på vägar och stigar och förkunna Ordet. För sitt uppehälle
skulle »predikarbröderna», såsom de också kallades, vara
hänvisade till barmhärtiga människors allmosor. Länge dröjde
det ej, innan tiggarmunkarne utbredde sin verksamhet även
till Norden. I Sigtuna invigdes omkring 1220 ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
