- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
157

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Våra äldsta kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och bygga broar. Kristendomens förkunnare insågo från
början, att en bättre samfärdsel mellan rikets olika delar var
ett nödvändigt villkor för utbredningen av högre kultur.
Därför lärde de, att anläggning av väg eller bro var ett
Gudi behagligt verk, som kunde belönas med salighet åt
den, som lät utföra arbetet, eller åt någon hädangången
anhörig. I första rummet var det väl kyrkvägar, det gällde.
Genom att bygga en sådan färdled deltog man ju på sätt
och vis i arbetet på att utbreda och befästa den kristna
tron inom socknen. Också bevara talrika runstenar minnet
av män, som gjort väg, bro eller vadställe för »sin själ» eller
någon nära frändes.

»Städse skall minna,
då människor finnas,
bred och stadig
bro om den gode»,


heter det på en uppländsk runsten. På en runsten i
Västergötland läsas orden: »Sven Gislarsson lät göra bro denna för
sin och sin faders själ. Må envar som går vägen fram, bedja
ett Pater noster för oss!»

Vid Täby, två mil norr om Stockholm, går landsvägen på
ett sidlänt ställe ännu fram över en gammal bank av sten och
grus, kantad på ömse sidor av flere höga stenar. De båda
yttersta stenarna på norra ändan av vägbanken bära följande
runinskrifter: »Jarlabanke lät resa dessa stenar till minne av
sig, medan han ännu levde, och han gjorde denna bro för
sin själ. Han ägde hela Täby. Gud hjälpe hans själ!»[1] Den
bro, som inskriften åsyftar, ledde säkerligen över en här
framflytande bäck. Brons värde förhöjdes givetvis
betydligt genom vägbankarna på ömse sidor.



[1] Två stenar med nästan samma inskrifter ha stått vid vägbankens
södra ända, men de flyttades redan under medeltiden, den ena till
Danderyds kyrka, den andra till Frestad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free