Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- De sista bladen i klosterbroderns och helgonets kärlekssaga
- I Guds hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petrus erbjöd henne sällskap med en annan klosterbroder
på dennes hemfärd till Sverige, men inför resans faror i dessa
oroliga tider svek modet henne. Då företog Petrus än en
gång för hennes skull den besvärliga färden till Stommeln —
han hade nu blivit klosterprior på sin fäderneö, i Visby.
Men av det möte, som nu ägde rum mellan honom och
Kristina, ha vi ej någon skildring bevarad.
I Guds hus.
Sid. 254, 257.
DE FÖRSTA kyrkor, som byggdes i vårt land, voro
små och enkla. I dystert halvmörker låg det lilla
templets inre. Blott ett sparsamt ljus silade in
genom de smala, om skottgluggar erinrande små fönstren,
och blott en eller annan okonstlat naiv väggmålning
upplivade den dystra anblicken.
De äldsta svenska kyrkorna voro i regel timrade. En stor
del av dem voro stavkyrkor, av stående timmer. Av
liknande typ finns det ännu många kyrkor i Norge och även
en och annan i vårt land. Senare uppfördes efter utländskt
mönster stenkyrkor, vilka utom sitt egentliga syfte fingo
den viktiga uppgiften att tjäna som försvarsverk.
Ett gott skydd gåvo också kyrkklockorna — mot
»djävulns konster», såsom det hette i en latinsk inskrift på en
kyrkklocka på Ängsö i Mälaren. »Min röst är alla onda andars
fasa», förkunnar stolt storklockan i Roskilde domkyrka.
Den berömde medeltidsteologen och filosofen Thomas av
Aquino har liknat klockringningen från bykyrkans torn vid
hönans lockande på sina kycklingar. Men när man ringde
i kyrkklockorna, var det ej endast för att kalla till gudstjänst
utan ock för att förjaga de onda andarna. Hur ofta
förekommer det ej i folksagorna, att trollen bli illa till mods,
när de höra kyrkklockorna ringa, och i vredesmod kasta
stenblock mot kyrkan. Jätten i berget vid Lagga i Uppland
drar bort, under det han förtrytsamt mumlar: »Jag gitter
intet höra den där bjällran i Lagga.» Genom klockringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0171.html
