Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Voro norrmännen missnöjda redan med den första unionen med Sverige?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid tre års ålder utropades till Norges konung, skedde detta
icke till följd av några tvångsåtgärder mot Magnus
Eriksson utan tvärtom på dennes egen önskan, av omtanke om
sin dynasti. Sonen till den i Nyköpings slottstorn omkomne
hertig Erik hade mer än någon annan orsak att söka
förebygga ett upprepande av de ohyggliga brödrastriden som
kostat hans fader och farbröder liv och själaro. Helt
naturligt sökte Magnus nu undanröja den anledningen till
avundsjuka mellan hans söner, att den ene bleve konung, den andre
blott hertig.
Samma år, som Håkan utropades till norsk konung,
utsågs hans ett år äldre broder Erik att efterträda sin fader i
Sverige vid dennes död. Beslutet att skaffa Håkan Norges
krona hade säkerligen uppstått hos Magnus redan vid sonens
födelse, år 1340. Varför skulle han annars ha givit honom det
rent norska namnet Håkan och låtit honom från sin spädaste
ålder uppfostras i Norge?
Hur har då den förut gängse åsikten uppstått, att
norrmännens missnöje skulle ha varit anledningen till att Håkan
utropades till Norges konung och unionen upplöstes? Gottfrid
Carlsson har uppvisat, att den härrör från så sen tid som
slutet av 1500-talet. Den uppkom genom en dåtida isländsk
historikers missförstånd och sammanblandning av ett par
notiser i isländska annaler. Dessas uppgifter — vilka för
övrigt ej åtnjuta något anseende för pålitlighet —
vederläggas på denna punkt av ett vida tillförlitligare isländskt
annalverk, vilket dock först långt fram på 1800-talet blev
vederbörligen beaktat av forskare i medeltidens historia.
Därmed bortfaller sista skymten av stöd för hypotesen om
norrmännens missnöje med unionen.
Vad som emellertid hos den nämnde isländske
hävdatecknaren var blott en tveksamt uttalad förmodan, blev
ett halvt århundrade därefter av en dansk historiker
förvandlat till faktum; och sedan ha hans fria fantasier gått igen i
det ena historiska verket efter det andra, fastän de sakna
varje stöd i akterna. Under intryck av 1800-talets
unionsstrider med Sverige broderade norska historieskrivare med
frodig fantasi vidare på temat om norrmännens anledningar
till missnöje även med den äldsta unionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
