Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Vadstenaklostrets anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppund koppar men för brödernas konvent ett stort och
nytt bäcken med en dyrbar vattenbehållare».[1]
Vadstenamunkarne fingo stor betydelse som biktfäder
och predikanter.[2] Klostrets anseende växte högst
betydligt, då det fick makt och befogenhet att utdela avlat.
»Avlat, nämligen tillgift för alla synder» — så står det i
Vadstenaklostrets minnesbok — förkunnades och utdelades
där första gången på jungfru Mariæ bebådelsedag 1378;
»och kom vid den tiden en stor mängd folk hit». Genom en
påvlig bulla av samma år hade klostret erhållit privilegiet
att utdela evig förlåtelse för alla synder åt envar, som
vallfärdade dit på vissa högtidsdagar. Genom rätten till
avlatshandel lades den ekonomiska grunden för klosterbygget,
vilket sedan kunde raskt fortgå, och för klostrets framtida
förkovran.
En betecknande tidsbild ger oss en anteckning i
Vadstenaklostrets minnesbok om en biskop Robertus’ besök där i
januari 1406. Han hade av påven blivit sänd till Skottland
i högviktiga ärenden; men på grund av den vördnad, han
hyste för Sankta Birgitta, ville han dessförinnan se Vadstena
kloster och helgonets reliker. Först kom han till Linköping,
där han predikade väldeliga i domkyrkan. Därefter for han
till Vadstena kloster. »Och när han kom till Skänninge, tog
han av sina skor; och så vandrade han alldeles barfota till
klostret, fastän marken var täckt med snö nästan ända till
knähöjd och kölden under hela året dessförinnan ej hade
varit skarpare. En av kanikerna, som följt honom från
Linköping, bad honom under knäfall och tårar, att han ej skulle
taga livet av sig. Men honom svarade biskopen vänligt och
skämtsamt: ’Gack bort ifrån mig, du Satan!’ Och medan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
