Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Albrekt av Mecklenburg och Bo Jonsson Grip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med tanke härpå har litteraturhistorikern Anton Blanck
gjort en närmare undersökning av ett allbekant diktverk
från Bo Jonssons tid, nämligen en översättning på svensk
vers av en medeltida latinsk prosaskildring av Alexander den
stores saga. Det förelåg en alldeles särskild anledning att
närmare nagelfara »Konung Alexander», såsom den
svenska dikten kallas. Bearbetningen är nämligen gjord ej
blott på Bo Jonssons tid utan på föranstaltande av
den mäktige drotsen själv. Det var ju skäl nog att
misstänka, att översättningen skett »ej blot til Lyst». Dittills
hade litteraturhistorikerna allmänt tagit för givet, att
»konung Alexander» blott var en jämnstruken översättning av
sagans latinska text. Blanck hade emellertid på förhand
svårt att tilltro den utpräglade egoisten Bo Jonsson Grip
några rent litterära motiv. Hans misstankar ha också rikligen
besannat sig. Blancks skarpsinninga analys av »Konung
Alexander» har givit till resultat, att den svenska dikten är
vida mer än en äventyrsbok. Översättaren har nämligen
gjort en mängd tillägg och fria omdiktningar, allesammans
i mer eller mindre uppenbart tendentiöst syfte.
Diktens två huvudgestalter äro Alexander den store och
den mäktige perserkonungen Darius, som Alexander fråntog
både krona och rike.[1] Dessa båda huvudfigurer i dramat har
den svenske bearbetaren omdanat efter sina — d. v. s. Bo
Jonssons — syften. Darius, som i den latinska sagan ännu i olyckans
dagar bevarar härskarens värdighet, är i den svenska dikten
förvandlad till en skrävlare och feg odugling. Omdiktarens
politiska hat lämnar ej något tillfälle obegagnat att framställa
honom i föraktlig dager och ironisera över vad han gör och
säger. Och mitt i allt detta kommer bearbetaren
plötsligt med en rent aktuell tidsreflexion av jämförande slag,
så lydande: »Slikt kunna vi nog ha erfarenhet av för
vår del; det är ett elände att ha att göra med dylika
dårar.»
Behöver det väl efter allt detta sägas, vem den svenske
bearbetarens »Darius» egentligen är? Den föraktlige fursten,
som är mogen att jagas bort från sin tron, är naturligtvis
Albrekt av Mecklenburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
