Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- De äldsta svenska städerna
- Drag ur medeltida stadsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Danmarks livsådra. Borgen uppe på höjden framskymtar i
Hälsingborgs hävder mot slutet av vikingatiden. Men redan
under folkvandringstiden tycks Hälsingborg ha varit en
medelpunkt för den omgivande trakten. Det är säkerligen
fiske och handel, som här framkallat en tätare bebyggelse.
Under skyddet av borgen förkovrades dessa näringar högst
betydligt, och staden växte ut till betydande mått. Både
Stockholm och Hälsingborg ha alltså dubbla rötter: borg
och handel.
Så stark livskraft ha de medeltida städerna haft, att
nästan alla Sveriges tjugu största städer härstamma från denna
epok.
Drag ur medeltida stadsliv.
Sid. 421, 424, 425.
Till de i bd I: 420 anförda tidsbilderna ur Arboga
stads tänkeböcker må här fogas en annan, hämtad från
Stockholms stads tänkeböcker för den 7 april anno 1482.
»Örjan sporresmed gjorde då veterligt för fogden,
borgmästarena och rådet, huru Sten Kristiernsson slog en
gång först till honom med kniven i hans egen smedja och
sedan stack honom i armen och sade: ’I borgare äre så dole[1]
av eder. I skolen få ett fallandövil; och var jag kan komma
åt dig, så skall jag slå hjärtat ur buken på dig.’»
Det är påfallande, hur ofta särskilt yxor och yxhamrar
användas som argument i diskussionen. Typisk är en sådan
anteckning som denna i Stockholms stads tänkeböcker från
hösten samma år: Två män äro uppe inför rätten och vittna,
»att herr Olof Andreæ kallade Tomas Laurensson en skalk
och en dravelsman och slog på hans dorr med en
yxehammar».
Ofta inträffade det också, att folk dömdes till straff för
»nattaboller». Ur nattbullrarnas skara minns man särskilt
Margit sångerska och Bertil klockare, därför att deras namn,
som en Stockholmsskildrare träffande säger, »kasta ett visst
förtida Bellmansskimmer över de medeltida gränderna. I
[1] Slöa, idiotiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0218.html
