Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Gillen och skrån
- Dyveke och Torben Oxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vecklat i Uppland. Från detta landskap känner man till
närmare ett fyrtiotal präst- och bondegillen. Men troligt är,
att antalet uppländska bygdegillen varit ändå större.
Gustav Vasas reformation gav dödsstöten åt gilleväsendet
i vårt land. Gillena med sin dyrkan av skyddshelgon
betraktades som härdar för katolicismen. Reformationen
åtföljdes av indragning till kronan ej blott av kyrkornas
»överflöd» utan ock av gillenas egendom, isynnerhet sedan
de »papistiska» gillena på riksdagen i Västerås 1544 blivit
»avsagde».
*
Uppe i Stockholms storkyrkas torn hänger en klocka, som
numera kallas »signalklockan», därför att man med den ger
signal, när ringningen skall begynna. Den är utsmyckad
med fyra reliefer av en kalk med en oblat över. Detta tecken
visar, att den gamla ärevördiga klockan en gång tillhört
Helga lekamens gille. Fyra sekler ha svunnit hän, sedan
Stockholms mest ansedda medeltidsgille upplöstes, men än
i dag höres klangen av dess klocka i »Gamla stadens» gator
och gränder. »Signalklockan» är, som Adolf Schück säger,
»den enda levande återstoden av det rika gilleväsen, som
en gång blomstrade i vår huvudstad.»
Dyveke och Torben Oxe.
Sid. 472, 474.
Ett ödesdigert inflytande på Kristian II:s liv skulle en
kvinna få. En dag år 1507 gav borgerskapet i Bergen fest för
Kristian, som då styrde Norge såsom vicekonung. I festen
deltog också en ansedd köpmansfru från Amsterdam vid namn
Sigbrit, som bosatt sig i Bergen. Hon hade med sig sin
dotter Dyveke: »Den lilla duvan». Kristian fick genast
ögonen på den underbart sköna flickan. Han dansade den
ena dansen efter den andra med henne; de samspråkade
länge med varandra, och den unge fursten »var så glad som
Páris, då han vunnit Hélenam».[1] Snart visste alla, att
Dyveke var prinsens älskarinna.[2]
[1] Grimberg, Världshistoria bd 2: 117.
[2] Bd I: 472—474.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0224.html
