Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 3. Smärre tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle stiga upp ur bädden, ramla baklänges; »och som hon var
en fet kvinna, brusto hennes inälvor, och efter en kort stund avled
hon». En annan åldrig nunna, som också besvärades av »en tung och
fet kropp», föll från bänken i sjukstugan och bröt nacken. Om flere
finns antecknat, att de plötsligt drabbades av slaganfall.
Anmärkningsvärt många omkommo genom olycksfall vid byggnadsarbete i
klostret, ramlade ned från taket eller träffades av nedfallande bjälkar.
En juninatt utbröt vid midnattstid en av de många vådeldar, som
härjade klostret. Flere av byggnaderna brunno ned i grund.
Lekbrodern Ingolv, som »mycket älskade den heliga Jungfrun, störtade
in i lågorna och ryckte åt sig hennes bildstod; men då han skulle
återvända, omvärvdes han av lågorna och förbrändes helt och hållet».
Bland bröder och systrar, som däremot uppnådde hög ålder, var
nunnan Ramborg ett enastående fall. Hon var dotter till en
östgötakvinna, som varit Birgittas trogna följeslagerska i Rom och där
avlidit fore sin husmoder men — som det heter i Birgittas uppenbarelser
— »fostrat sina döttrar för mig». Ramborg blev alltså en av de
första nunnorna i Vadstena kloster. I minnesboken antecknades vid
hennes död: »Hon hade levat i helig jungfrudom hela sin levnads tid,
som var mycket lång; ty hon var ett hundra tio år gammal, när hon
dog. Och ehuru hon vart mycket gammal, led hon ej av fel på något
av sina sinnen ända till sin död. Och denna nåd bevisade henne Gud,
såsom vi fromt tro, för hennes jungfrudoms skull, vilken hon troget
aktade.»
Sid. 387 efter st. 1 tillägges:
Sorgligt nog måste det sägas, att även Margareta varit
verksam för den ovärdige Jens Gerekesens utnämning till
svenska kyrkans primas.
Sid. 467 st. 2 r. 1—2: Efter »gemål» inskjutes: i» andra
giftet».
Sid. 516: Tillägg till texten under bilden:
Den spjutbeväpnade ryttaren jagar med två falkar eller hökar.
Den ena av rovfåglarna har slagit ned på älgens huvud. Runristningen,
vilken är från 1000-talets mitt, har sitt särskilda intresse, därför att
den innehåller vår äldsta kända bild av en skidlöpare. Här ha vi
alltså ett bevis för att skidlöpningen redan vid medeltidens början var
känd så långt söderut som i Uppland.
Ännu äldre bevis för skidlöpningens utövning av våra förfäder har
vi emellertid däri, att denna idrott hade sin egen gud, Ull, och sin
gudinna, Skade. Och redan på 800-talet var skidan ett så allbekant
fortskaffningsmedel bland Nordens folk, att skalder på den tiden
kallade skeppet för »havets skida» och »älvens skida».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
