Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band II
- 1. Sammanhängande kapitel
- Sören Norby och Kristina Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sören Norby och Kristina Gyllenstierna.
Sid. 40 och 95 (88).
När Gustav Vasa blivit herre över Stockholm, förlade
Sören Norby sin verksamhet till Gotland och hemsökte
därifrån Östersjön med sjöröveri.
Fribytaren höll emellertid på att bli farlig för Sveriges
rike även av en annan anledning. I Köpenhamn hade han
lärt känna Kristina Gyllenstierna under hennes fångenskap
och varit en ridderlig beskyddare av henne. Han brevväxlade
sedan med henne och synes ha haft för avsikt att
begära hennes hand för att med begagnande av det folkkära
Sturenamnet kunna spela en stor roll i Sverige. För den
djärve och hänsynslöse bar ingen väg för högt i dessa stormiga
tider. Med svenskar, som voro missnöjda med Gustav Vasa,
underhöll Norby förbindelser för att vid tillfälle kunna ställa
till uppror mot »bondekungen av Sverige», såsom han
kallade Gustav. Fru Kristina var ej likgiltig för den käcke
krigaren, som gjort sig känd ej blott för sin oförvägenhet utan
ock för sin ridderliga skonsamhet mot besegrade fiender,
särskilt mot kvinnor och barn. Fribytaren och den högättade
svenska damen växlade t. o. m. ringar och andra minnesgåvor
med varandra; och Norby gjorde gällande, att de voro
trolovade med varandra. Gustav misstänkte också fru
Kristina för planer på en revolution, som skulle skaffa en av
hennes söner tronen. Sanningen att säga kan det näppeligen
förnekas, att konungen hade starka skäl för sin uppfattning.
Kristina Gyllenstierna hade svårt för att glömma den
roll, hon en gång spelat i Sveriges historia; och den kärlek,
varmed hon och hela Stureätten omfattades av folket,
ingav henne förhoppningar om att få se en av sina söner som
rikets konung. Det skulle ock, som hennes minnestecknare
Ellen Fries säger, »ha behövts ett övermänskligt ädelmod,
för att ej hennes glädje över Sveriges befrielse skulle vara
blandad med bitterhet över att herr Stens makt och
myndighet ej skulle gå i arv till hans och hennes barn».
Något äktenskap mellan Kristina Gyllenstierna och Sören
Norby blev det dock aldrig, men under oroligheterna i
Dalarne 1525 beredde hon kung Gustav en del bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0284.html
