Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Vandalism i reformationens spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
torn, som dominerade den lilla staden vid Vättern.
»Klostertidens prägel av förnäm helgd och upphöjd ro hade vikit
för den nya tidens oroliga jäkt och larmande röster», säger
Charles Bengtsson i sina stämningsfulla skildringar av gamla
Vadstena. »Inga fromma pilgrimer drogo längre under sång
genom de smala, krokiga gatorna ned till klostret.
Stadskyrkan stod där mörk och dyster, som sörjde den över för
ödmjukelsen att ha förnedrats till ett magasin för smör,
salt och fisk, och i helgeandshusets Själakapell hade
kapellanen för länge sedan läst den sista mässan.»
I Vadstena undgingo dock själva byggnaderna det öde,
som drabbade nästan alla våra andra kloster. Litet
varstädes raserade man murarna, bröt upp golvstenar och
gravhällar och använde dem till andra byggnadsföretag. I
Riseberga kloster fullbordades förödelsens styggelse på 1820-talet,
då ett kalkbränneri uppfördes inom det forna klostrets
murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
