Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav djärvs bjuda det mäktiga Lübeck spetsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I kraft av 1523 års privilegier hade hanseaterna således
fått makt att godtyckligt bestämma priserna både på vad
svenskarne hade att sälja och på alla varor, som dessa måste
köpa. Därav allmogens myckna klagan över den dyra tiden.
Vad fanns då kvar för Sveriges egna köpmän? Jo något
småhandel!
Ej att undra på, att de goda lybeckarne kallade Gustav
»en ängel». Men Sverige höll på att alldeles utsugas, och folkets
företagsamhet domnade bort. Den dryga skuldsumman till
lybeckarne måste svenskarne likafullt ut med till sista öret.
Och att tala om några modifikationer av hanseaternas
privilegier lönade sig aldrig för Gustav. De betraktade både
Sveriges och Danmarks konung nästan som deras vasaller.
När Gustav ej var lybeckarne till lags, erinrade de honom på
ett allt annat än finkänsligt sätt om hur de hjälpt honom
till regementet, och hotade att lika effektivt »hjälpa honom
därifrån». Men ej nog med det: de alltid påpassliga tyskarne
gjorde sig mer än lämpligt hemmastadda här i landet, och
med sitt fina väderkorn nosade de upp mycket mer, än de
borde känna till. »De tyske», klagade en gång Hans Brask,
»veta allt det här talas och göres, förrän vi veta’t själve.»
Så kunde det icke få fortfara. En brytning med Lübeck var
oundviklig.
Med stora ansträngningar lyckades Gustav emellertid göra
den ena avbetalningen efter den andra på sin skuld till
hansestaden. Den gäldades dels med pengar, dels med varor av alla
slag, från järn och koppar, smör och hudar ända till
hasselnötter. Men när sista återstoden därav skulle erläggas,
råkade han i tvist med långivaren om beloppet. Ordväxlingen
övergick till hotelser. Slutligen lade Gustav beslag på all lybsk
egendom i Sverige, arresterade alla lybska köpmän i landet
och upphävde tullfriheten. Då tvisten ej kunde biläggas
genom underhandlingar, började konungen se sig om efter
hjälp att krossa lybeckarnes övervälde och göra slut på
»deras grova och oförskämbde högmod».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
