- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
287

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Den store affärsmannen Gustav Eriksson Vasa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sätta upplänningar, norrlänningar och finnar i tider, då
dessa förlorat mycken boskap genom foderbrist. Han
manar Stockholms borgare att skicka så mycket livsmedel
som möjligt till Kalmar och andra nödlidande orter. År
1547 förbjuder han, såsom ett »riksens fördärv», export till
utlandet av livsmedel, som andra svenska landskap ha
behov av. Och tre år senare visar den omtänksamme
landsfadern sitt levande intresse för det stora hushållet Sveriges
rike genom att göra upp en formlig tablå över olika
landsdelars tillgång på och behov av allehanda nödvändighetsvaror.
Själv deltog kung Gösta med liv och lust även i att förse
behövande landsändar med förnödenheter, så att rikshushållaren
träffande kunnat betecknas som »diversehandlare
i stor skala». Härvid slog han, sin vana trogen, två flugor
i en smäll: förvärvssynpunkten blev naturligtvis ingalunda
bortglömd nu heller. Strängeligen tillhöll han ståthållare,
fogdar och skrivare att alltid sälja varje vara »där den till
det dyraste går och gäller».

Ett annat utmärkande drag i Gustav Vasas handelspolitik
var strävan att skydda städernas intressen och alltså
skilja stads- och lantmannanäring så skarpt som möjligt
från varandra. Alltsedan 1300-talets mitt — ja ännu längre
tillbaka i tiden — var det vid strängt straff förbjudet att
driva mellanhandel på landsbygden.[1] Sina egna produkter
fick man sälja, och förnödenheter för eget behov fick var och
en köpa även utanför städerna; men alla uppköpare
måste fara in till närmaste stad.

*



I konsten att hushålla för egen räkning var kung Gösta
märkligt mångsidig. I egenskap av frälseman med
vidsträckta arvsanspråk tog han för sig sin modiga andel av de
kyrlco- och klostergods, som enligt Västerås’ riksdagsbeslut
skulle återlämnas till ridderskapet och adeln. Han
processade med släktingar om arvegods — och vann. Han
ägde en ovanlig förmåga att sig till fromma låta uträkna
släktskap för att därpå grunda rättsanspråk. Det är, som
Knut Hagberg med en besk antites uttrycker saken i sitt

[1] Bd I: 435.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free