Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Den store affärsmannen Gustav Eriksson Vasa - En illustration till skolornas förfall på Gustav Vasas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På olika vägar blev alltså gamle kung Gösta till sist ägare
av omkring 5,000 hemman i olika landsändar, »de
gustavianska arvegodsen», såsom de i senare tid kallades.[1] Och i
hans silverkammare på Stockholms slott, i de fyra stora
valvrum, som efter en kamrerare benämndes Herr Eskils
gemak, hopades kyrkornas klenoder samt tunga
silvertackor från Sala gruva. Den politiska idé, som låg bakom
Gustavs väldiga godsförvärv, var utan tvivel att trygga
dynastins maktställning genom att ge den en ekonomisk
styrka, som uteslöt all konkurrens från andra
stormannasläkter. De gustavianska godsens avkastning blev ju ock så
betydande, att den kunde möjliggöra rikets styrelse, utan
att de skattdragande alltför hårt betungades. Dessa gods
betraktades nämligen ej som vanlig privategendom — deras
avkastning användes till stor del för att fylla rikets behov.
Mellan rikshushållning och hovhushållning rådde på Gustav
Vasas tid ingen sträng åtskillnad.
Sådan var han, den store rikshushållaren och lugnt
beräknande realpolitikern, den där — för att återigen begagna
Knut Hagbergs ord — »fann evangelii krav på fattigdom
och ödmjukhet märkeligen visa och lämpliga — för biskopar
och andra prelater att praktisera».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
