Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Eriks mening med Ronnebys förstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödesdigra förbud mot utförsel av oxar och hästar från
Småland till Danmark[1] hade Gustav Vasa ej lyckats nå sitt mål.
Följden blev blott en omfattande smyghandel. Efter
Dackefejden slut klagar kung Gösta upprepade gånger över hur
Ronneby borgare och »en hel hop andra danska krämare
stryka hela landet igenom utmed landmärket och köpa upp
allehanda varor, görandes därmed dyrt köp på allting».
Intet tycktes hjälpa mot »den prackarehop», och fråga är
— utbrister konungen — »om Kalmar någon tid skall bliva
vid makt».
Erik XIV lyckades lika litet som Gustav Vasa att göra
slut på den riksskadliga trafiken mellan Värend och Ronneby,
då han under de två sista åren av faderns liv residerade
såsom hertig i Kalmar, rikets utpost i söder. Från den tiden
närde han en outrotlig uppfattning av Ronneby såsom det
oförbätterliga smugglarnästet och hans egen gränsfästnings
dödsfiende. Men nu hade han fått hämnd: Ronneby var en
rykande ruinhög.
Men inom hans egna landamären fanns det ett strävsamt
folk, som sörjde Ronneby såsom sin egen stad. Den stadens
ödeläggelse betydde fattigdom och isolering för virdarne.
Mer än ett århundrade skulle förgå, innan detta folk kom
till välstånd igen. Detta skedde först när Blekinge införlivades
med Sverige och handelsvägarna från det inre Småland
till Östersjöns södra kust åter öppnades.
Att förvandla gränstrakterna till ödemarker var en av
grundsatserna i Eriks krigföring, ty, sade han, »det är bättre
att hava ett öde land än ett fiendeland». Meningen med
härjningarna var tvåfaldig. Dels ville Erik därigenom
skrämma danskarne att utrymma svenskt område: han ville —
säger han i ett öppet brev till menige man i Småland och
Västergötland år 1564 — »giva fienden så mycket till att
göra hemma, att hans krigsfolk skall draga hem igen till att
försvara deras eget». Ännu ansåg han nämligen ej sina trupper
vara tillräckligt övade och krigsvana för att möta fienden
i öppet fältslag. Ett annat huvudsyfte med Eriks härjningståg
var att genom utplundring för en lång tid framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
