Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Kung Eriks olycklige son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa länder, som tsaren ville åt. I det syftet erbjöd Boris
sin landsflyktige gäst att få befälet över ryska trupper för
att med dem fördriva svenskar och polacker från
Östersjöprovinserna. Till belöning för denna tjänst åt tsaren skulle
Gustav bli rysk lydkonung över Estland och Livland samt
få tsarens enda dotter, den sköna Xenia, till gemål, sedan
han dock först övergått till den grekisk-katolska religionen.
Men den landsflyktige kungasonen vägrade ståndaktigt både
att draga svärdet mot egna landsmän och överge sina fäders
tro. »Förr», sade han, »vill jag dö än uti den saken
efterfölja Storfurstens vilja.» Den sköna tsardottern lockade honom
ej heller, ty han var passionerat förälskad i en demoniskt
tjusande ungersk zigenerska, som han haft med sig från Polen.
När Boris Godunov fått Gustavs svar, stod han upp,
likblek av vrede, och gick rastlöst av och an utan att få fram
ett ord. Men när han till sist förmådde behärska sig,
stannade han framför prinsen, fattade hans båda händer och sade:
»Du är en man, prins! Jag hade svarat som du. Lev i frid
hos mig!»
Med den utlovade friheten blev det dock skralt bevänt.
Tsaren visade honom så tydligt som möjligt, att han fallit i
onåd; och då Gustav bad att få lämna Ryssland, höll Boris
hans hus under bevakning. Så småningom mjuknade dock
tsaren något och gav honom en liten utfattig stad i närheten
av Moskva till förläning. Där gick han helt upp i
alkemistiska studier och experiment.[1] Att hans kunskaper i kemi
efter den tidens förhållanden voro betydande, framgår därav,
att man i Tysklands och Polens lärda kretsar talade om
honom med stor aktning. Men från politisk ärelystnad var
han fullkomligt fri.
Hans hetblodiga och nöjeslystna älskarinna ledsnade snart
på sin världsfrånvarande alkemist och bedrog honom med
flere av traktens bojarer. År 1607 kom döden som befriare
för den ännu ej fyrtioårige Vasaättlingen, som avstått från
makt och härlighet för att in i det sista förbli sitt fosterland
trogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
