Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band II
- 1. Sammanhängande kapitel
- Var Karl IX kalvinist?
- Stångebro slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men icke de kyrkliga bekännelseskrifterna — det enda
rättesnöret. Han har en gång formulerat sin ståndpunkt sålunda:
»Kungl. Maj:t håller varken med Calvin, Luther, påven i
Rom eller vad namn de hava kunna, vidare än som de
stämma överens med den Heliga skrift.» I likhet med Frankrikes
store konung Henrik IV[1] var Karl besjälad av den önskan,
att lutheraner och reformerta skulle undvika lärostrider
med varandra och i stället hålla ihop mot påvekyrkan. Men
att predika en dylik försonlighetens anda för stridslystna
teologer var att tala för döva öron.
Stångebro slag.
Sid. 456, 457—460, 461 (435, 437-440, 441).
De landsflyktiga svenskarne i Polen med Erik Sparre som
ledande kraft bestormade Sigismund med böner om att
komma sina anhängare i Sverige till hjälp och »förlossning
ur deras stora betryck och förföljelse» — annars vore fara
värt, att Hans Maj:t bleve »i riket bortglömd och förgäten».
Sigismund beslöt sig sent omsider för att gripa in med
vapenmakt. Men som vanligt visade han sig oförmögen
av någon riktig kraftåtgärd. Han samlade trupper i Polen
men nöjde sig med en styrka på 4,000—5,000 man. Därvid
synes han ha följt det råd att uppträda med största möjliga
hovsamhet, som åtminstone en del av de landsflyktiga svenska
herrarne gåvo honom. De menade, att han lättare skulle
vinna sina undersåtars hjärtan, ifall han medförde blott
en mindre styrka. Att behöva komma i spetsen för en stor
krigsmakt, då konungen besökte sitt eget arvrike, måste även,
framhölls det, skada hans auktoritet i polackernas ögon. Dessa
råd voro ock så mycket lättare att följa, som det var svårt för
Sigismund att utrusta en större armé. Saken var nämligen
den, att han ej kunde inom Polen räkna på några varmare
sympatier för sitt krigsföretag mot Sverige. Ej nog med
att företaget kostade dryga pengar — de polska ständerna
voro ej heller glada åt den utsikten, att deras konung skulle
dela sina krafter på två långt ifrån varandra belägna riken.
[1] Bd II: 528 (506).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0320.html
