Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Stångebro slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polska livtrupperna, med en fiendes huvud spetsat på
lansen, besvor honom att fullfölja de vunna fördelarna.
Sigismund skall ha givit efter för riksrådet Göran Posses vädjan
till konungens känslor. Det var ju, framhöll Posse, på bägge
sidor konungens egna undersåtar, som stupade. Varför ej
i stället begagna övertaget till en fredlig uppgörelse? Enligt
Sigismunds uppgift skulle det ha varit Karl, som stått bakom
och genom en parlamentär förmått Posse att verka för
underhandlingar; men stridsskildringarna från hertigens män
nämna ingenting härom. Alltnog: Sigismund lät hälsa sin
farbror, att han önskade en fredlig uppgörelse, och tillät
hertigen att draga sig tillbaka. Så räddades Karl genom
Sigismunds vanliga — denna gång högst humana — obeslutsamhet
från en säker undergång. Men inom hans polska
omgivning insinuerades, att de svenska rådsherrarne i själva
verket ej önskade seger åt Sigismund, som därigenom skulle
få för stor makt.
Efter nya fåfänga underhandlingar sammandrabbade Karls
och Sigismunds trupper åter vid Stångebro den 25
september 1598. Hertigen segrade, och konungen måste till
honom utlämna de landsflyktiga rådsherrar, som följt med
honom.[1]
Efter riksrådens utlämnande vidtogo nya underhandlingar
mellan Sigismund och Karl. Resultatet blev en förlikning
dem emellan på den grundvalen, att Sigismund skulle regera
efter sin konungaförsäkran, hemsända det polska krigsfolket
och sammankalla en riksdag. Men utan en hemlig protest
kunde det naturligtvis ej heller denna gången avlöpa. Ett
sådant aktstycke avgav Sigismund till tvenne påvliga
notarier, innan han undertecknade den högtidliga försäkran, som
han i protesten förklarade för kraftlös.
Några dagar därefter överraskades svenskarne av
budskapet, att konungen avseglat till Polen. »Där ingen honom
jagade, lopp han från land och konungarike», skriver Karl
Gyllenhielm i sina minnesanteckningar. Sigismund skyllde
på att han ämnat segla till Stockholm men blivit av en
nordlig storm driven söderut. I verkligheten kan hans
överraskande handlingssätt måhända delvis förklaras genom oroande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
