Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 3. Smärre tillägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigismund och begagnade varje tillfälle att motarbeta
hertigen. Slutet blev, att mäster Abraham dömdes förlustig
både ämbete och egendom och hölls i fängsligt förvar till sin
död 1607. I sin almanacka har Karl på nyåret 1608
antecknat: »Fick jag veta, att mäster Abraham var avsomnad: en
orolig man. Gud uppväcke kroppen till salighet!»
Sid. 518 (496) första prosast., l:a meningen:
Prinsessan Anna var Sigismunds syster. Genom sin
välgörenhet och sin trohet mot den lutherska läran har den
varmhjärtade och impulsiva prinsessan förvärvat sig ett
vackert eftermäle.[1] Scenen, då hon inträder i kusinens
fängelse, är ett verk av skaldens fantasi; men faktum är, att
hon i förening med Sigismunds gemål utverkat, att den
fångne svensken blev utväxlad mot några polska ädlingar.
Sid. 536 (514) efter st. 4:
Knut Hagberg, som för Karl IX hyser utpräglat
antipatiska känslor, citerar här det latinska ordstävet »Homo
homini lupus».[2] »Men» — tillägger han — »när de nödiga
förbehållen blivit gjorda, så står det ock fast, att en gammal
varg, som stelbent, bräcklig, utan hopp och utan fruktan
värjer sig med oförminskat raseri mot en yngre och starkare
like, är en stolt och ovanlig syn; låt sedan vara, att man
estimerar den mest på stort och betryggande avstånd i tid
och rum.»
Sid. 553 (531): Till st. 1 fogas följande not:
[1] Ej mindre obehagligt berörda blevo några förnäma tyskar, som
år 1592 reste till hertig Karls andra bröllop, då de i sitt nattkvarter
i trakten mellan Värnamo och Jönköping upptäckte, att boningsrum,
stall och uthus vimlade av stora ormar. Deras färdledare lugnade
dem emellertid med att reptilerna voro ofarliga och hörde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
