Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - En förädlad telning av Vasarnes gamla stam - Dansk-norska kriget 1611—1613. Epilogen till »slaget vid Kringen». Gustav Adolfs holländska hjälptrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de många bladen i historien om Gustav Adolfs försoningspolitik.
Oxenstiernas sympatier i kampen mellan Karl IX och
riksrådet stodo för visso på högadelns sida. Han var själv
släkt med den avrättade Hogenskild Bielke — hans mor var
nämligen född Bielke — och Axel Oxenstiernas anteckningar
från 1605 års riksdag vittna om hans upprörda sinnesstämning
inför rättegången mot den gamle herr Hogenskild. Visserligen
ogillade han stämplingarna mot konungen, men innerst
ogillade han också Karls hat mot högadeln och blodsdomarna
1600 och 1605.
Men vid samma tid lekte Gustav Adolf med sina kamrater
Linköpings blodbad och Hogenskild Bielkes avrättning.[1]
Man bör, som Ahnlund betonat, hålla i minnet, hur väsentligt
olika de två stora männens utgångspunkter i själva verket
voro. Ja fråga är, om deras synpunkter på stat och samhälle
någonsin riktigt sammanföllo. Och ändå är det faktiskt så,
att »i tidens talrika statshandlingar, vare sig de härröra från
konungen eller hans kansler, tycka vi oss endast höra en
stämma tala». I arbetet på Sveriges bästa voro Gustav Adolf
och Axel Oxenstierna som en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
