- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
373

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav Adolfs förbindelser med tatarernas khan - Svenska flottan samlad vid Älvsnabben

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gustav Adolfs förbindelser med tatarernas khan.

Till sid. 94 (90) r. 4 nfr. anknytes följande not:



Redan på Johan III:s tid hade khanen av Krim spelat en viss roll i
Sveriges förhållanden till Ryssland och Polen [Bd II: 386 (381)]. År
1579 kom en beskickning från khanen till Stockholm, och elva år
därefter avgingo två svenska sändebud till Krim för att avsluta ett
förbund mot Ryssland.

År 1630, medan Gustav Adolf som bäst förberedde sig till tyska
kriget, anlände en tatarisk beskickning, bestående av nio man, från Krim
med erbjudande från khanen att med 40,000 man angripa antingen Polen
eller tyske kejsaren, allt efter Gustav Adolfs önskan.

Ett tatariskt angrepp på kejsarens arvländer hade Gustav Adolf
förstås ingenting emot, och för att hålla khanens stridslust vid makt
skickade han en ambassadör till Krim med anbud om 150,000 riksdaler
i subsidier. Efter halvtannat år kom sändebudet tillbaka, åtföljd av
en stor tatarisk beskickning och med skänker från khanen, men något
förbund hade han ej lyckats åstadkomma. Förbindelserna återknötos
emellertid kort efter Gustav Adolfs död (Bd III: 378) och fortsatte
sedan ända till slutet av Karl XII:s tid.

Svenska flottan samlad vid Älvsnabben

[1].

Sid. 109 (100).



Gustav Adolf hade själv nyskapat Sveriges stridskrafter
såväl till sjös som till lands. Under fredstiden mellan ryska
och polska krigen arbetades det energiskt på att återupprätta
svenska flottan ur en långvarig period av förfall. Därmed
inleddes det skede i vår sjömakts historia, som skulle bli dess
andra glanstid. Den drivande kraften i detta nydaningsarbete
blev snart näst konungen Klas Fleming, som år 1620
vid 28 års ålder inträdde i amiralitetet såsom den gamle

[1] Älvsnabben längst ute i Stockholms skärgård är en historiskt
minnesvärd plats. Under ett och ett halvt århundrade — eller från den
tid, då Gustav Vasa skapade en svensk örlogsflotta, till 1680, då
Karlskrona anlades — var Älvsnabben vår flottas operationsbasis under de
så gott som ständiga krigen. Här ha våra stora sjöhjältar, en Jakob
Bagge, Klas Horn, Klas Fleming, Klas Uggla och andra, ofta legat
till ankars mellan operationerna. Här ägde inskeppningen av de svenska trupperna
för kriget mot Polen rum, och upprepade gånger både förut
och senare uppehöll sig Gustav Adolf vid flottan i Älvsnabben. Dess
bergiga öar voro också det sista stycke svensk mark, som den store
konungen blickade ut över.

Älvsnabben anses ha fått sitt namn av de talrika där förekommande
»älvkvarnarna» eller jättegrytorna. Platsen var tidigt känd som en
synnerligen god hamn. Den blev snart ett slags uthamn för Stockholm,
där främmande sändebud och andra förnäma resenärer brukade gå i
land för att sedan färdas landvägen till huvudstaden i stället för att
fortsätta genom de trånga och krokiga inre farlederna.

Numera äro minnesmärkena från den tid, då Älvsnabben var en av
huvudpunkterna för rikets försvar, nästan utplånade. Ett par förfallna
begravningsplatser, några nästan övervuxna grundstenar till bl. a.
en gammal sjömanskrog med det ännu befintliga forna brännvins-bränneriet,
några grova förtöjningsringar i berghällarna — det är allt.
Men så huserade också ryssarne där under sorgeåret 1719, då en del
av deras flotta härjade i Stockholms södra skärgård. Ett flertal mycket
förfallna s. k. ryssugnar utmärka än i dag fiendens bivackplatser. Från
ännu senare tid finnas lämningar av skansar med kanonbatterier samt
andra befästningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free