Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Gustav Adolf i norra Tyskland. »Lejonet från midnattslandet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav Adolf i norra Tyskland.
»Lejonet från midnattslandet.»
Sid. 113 st. 3 (104 st. 2).
Gustav Adolfs landstigning på tysk jord hade av astrologer
förutsagts vid den tid, då orosmolnen började skocka sig
kring Stralsund. Redan profeten Hesekiel hade ju siat om
»lejonet från midnattslandet», och senare tiders visionärer och
stjärntydare hade hållit spådomen vid liv. Så stark var bland
Tysklands protestanter tron på att deras räddare skulle
komma från Norden, - att kvinnor och barn i ett tillstånd av extas
sågo räddaren nalkas från midnattslandet, och berättelser
om deras syner spredos i skrift och tryck bland folket. Vid
tiden för Gustav Adolfs landstigning skall man ha på
firmamentet bevittnat en kamp mellan ett lejon och en örn.
Så hade Tysklands protestanter länge levat i väntan på
konungen av Sverige, liksom judarne bidade sin Messias.
Ha dessa längtansfulla drömmar också påverkat Gustav
Adolf själv? Den frågan uppställer Johan Nordström, den
forskare som jämte Nils Ahnlund mest ingående sysslat med
detta ämne. Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara. »Den
hör», säger Nordström, »till dem, som den stora handlingens
män överlåta åt eftervärldens fåfänga spekulationer.» Faktiskt
är emellertid, att profetiorna om Lejonet från Norden
intresserade flere personer i konungens närmaste omgivning. Både
Johan Skytte och andra, som stodo Gustav Adolf nära, hade en
stark dragning åt det mystiska, och troligen var även konungen
själv så mycket barn av sin tid, att övernaturliga syner och
uppenbarelser icke lämnade honom oberörd. Om man får tro
en del samtida berättelser — vilka dock höra till det slags
källor, som måste behandlas med försiktighet — så skulle
konungen själv ha haft dylika syner.[1] I alla händelser fanns
[1] På väg till Frankfurt an der Oder säges han plötsligt ha sett
himmelen öppen och hört en röst, som sade: »Gustav, skynda dig!»
En tid före slaget vid Breitenfeld skall han enligt en annan berättelse
ha sett ett lejon och en örn på himmeln. Men med ens kom ett svart
moln och skymde dem bägge för hans åsyn. Konungen blev högeligen
förfärad men fattade nytt mod, när molnet skingrade sig, ty då var
örnen försvunnen, och lejonet stod ensamt kvar på den solbelysta himmeln.
Om en liknande syn säges Gustav Horn, konungens berömde general,
ha berättat. Det var en natt, då Gustav Adolf, åtföljd av Horn och
några andra, inspekterade det svenska lägret vid Nürnberg. De sågo
då allesammans i den klara luften en flygande örn, som angrep ett stort
lejon. Andra lejon kommo också dit, men de visade ingen lust att
deltaga i kampen. Gustav Adolf vände sig då till sina följeslagare och
sade: »Sågen I synen?» — »Ja», svarade de. Då yttrade konungen:
»Jag ser, att mina bundsförvanter överge mig och icke vilja inlåta sig
i kamp med örnen. Men däråt är intet att göra. Vi furstar ha blott att
modigt handla och hålla ut. Gud förbarme sig över mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0393.html
