Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Louis De Geer och vallonerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ej nog med att han var svenska kronans bankir: även
för svenskarnes privata affärsverksamhet räckte han till som
långivare. Så mycket mera eftersökta voro sådana storkapitalister,
som det på den tiden icke fanns några offentliga
kreditanstalter och penningknipa var en kronisk, allmänt
gängse sjukdom. »Man behöver», säger hans främste
minnestecknare, »blott bläddra i hans räkenskapsböcker och hans
korrespondens för att få bekräftelse på det allmänna intrycket
av hans betydelse på kreditgivningens och penningeförmedlingens
område. Personer i alla samhällsklasser och inom alla
verksamhetsgrenar äro där representerade av låneansökningar,
skuldsedlar, växlar, räkningar och kvittenser. Det torde ej
ha varit många av den tidens ekonomiska företag, som ej
på något sätt stått i beroende av honom. Vad som särskilt
ådrager sig vår uppmärksamhet är den rad av samtidens mest
lysande namn, som möter oss i hans affärsförbindelser. Vi
se här våra statsmän och krigare från en annan sida än den,
som av historien bevarats.
Men både när det gällde svenska kronan och enskilda
personer, fick De Geer ideligen göra den erfarenheten, att
punktlighet i affärer icke hörde till dygderna i ett land, där t. o. m.
en av nationens yppersta representanter, Johan Skytte,
med ogillande konstaterade, att holländarne som affärsmän
voro »så pedantiska i småsaker» — han syftade därmed på
deras otrevliga anspråk på att överenskomna förfallotider
för lån skulle iakttagas! Det vackra erkännandet måste
man dock efter den grundliga undersökning, Louis De Geers
minnestecknare ägnat saken, göra Sveriges penningbehövande
stormän, att de icke läto sitt beroende av honom förleda sig
till att bereda honom fördelar på det allmännas bekostnad.
Och lika litet häftar vid De Geers minne någon fläck av
oredliga syften.
Vallonerna hade i början svårt att finna sig till rätta i
Sverige. De flesta begagnade sig av sin rätt att återvända
efter ett års förlopp. Också förutspådde den danske
diplomaten Peder Gält i en depesch till sin regering år 1622, att
svenskarnes försök att locka in vallonska hammarsmeder i
landet skulle misslyckas. Han säger: »Dersom Vulcanus[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
