Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band III - 1. Sammanhängande kapitel - Nasafjäll och andra silverberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagna alla möjligheter för att få ihop pengar till Älvsborgs
lösen, förordnades några lappar att i Västernorrland och
angränsande trakter leta efter malmstreck och »diamanter»
samt fiska pärlor i älvarna. »Gruvvisarnes» avlöning utgick
till betydande del i brännvin. Men några stora norrländska
rikedomskällor fick regeringen förgäves vänta på.
Man kan emellertid förstå, vilken glädje det väckte, när en
lappman år 1634 — just det svåra Nördlingenåret — fann
»ett silverstreck» i Nasafjäll.
Snarast möjligt satte regeringen i gång med byggnadsarbeten
både vid Nasafjäll och vid Silbojokk, bortåt sex mil därifrån
nere i skogslandet, där en smälthydda skulle uppföras.
Malmen kunde nämligen icke smältas uppe vid själva gruvan,
eftersom denna låg alltför långt över trädgränsen. Nödiga
åtgärder vidtogos också för arbetsstyrkans proviantering.
De flesta gruvarbetarne hade förut utbildat sig i facket vid
Sala gruva, men även en del lappar voro med, och
mathållningen sköttes av »lappkonorna» Cicella och Lucia. Sedan
kommo även tyska bergsmän dit, och de synas ha infört
malmbrytning med hjälp av krut i stället för den gamla metoden
med upphettning av berget, vilken var särskilt besvärlig här
på högfjället, där man hade ett par, tre mil till skogen.
År 1636 kunde den första lilla silverklumpen sändas till
räknekammaren i Stockholm. Men gruvdriften hade svåra
motigheter. Provianteringen var besvärlig och bostäderna
dåliga. Man besvärades också av den ohälsosamma blyröken
samt av giftiga ångor i schakten. På sommaren det året
insjuknade samtliga tyska bergsmän, och flere av dem dogo
och fingo sin sista viloplats vid Nasafjäll. Även gruvfogden
dukade under för sjukdom. De avgångna ersattes då med
svenska arbetare. Men svårigheten att få dit folk gjorde det
nödvändigt, att man av de knektar, som utskrevos i
Västerbotten, tog ut det behövliga antalet till Nasafjäll och Silbojokk.
År 1636 utgjorde arbetsstyrkan i gruvorna och bruket, då
den var som störst, 136 personer. För malmtransporterna
behövdes bortåt 60 lappar med 600 renar. Både vid Nasafjäll
och vid Silbojokk uppfördes enkla kyrkor för gruvfolket.
Följande år anlände den första större silversändningen från
Silbojokk lyckligt och väl till Stockholm, och några år framåt
rådde en livlig verksamhet vid gruvan och bruket här uppe i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
