Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band III
- 1. Sammanhängande kapitel
- Skogsbruk och jakt
- Samfärdseln. Våra vägars tillstånd på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sid. 272 (246) st. 3.
Ofta finner man i riksrådets protokoll fall, då dödsdomar
över personer, som olovligt fällt högdjur, hänskjutas till Kungl.
Maj:ts benådning. Det kan vara sådana ömmande omständigheter,
som att den dömde, »tvungen av hungersnöd för sina
moderlösa barn, detta begångit»; och då benådades han för
den gången med att »slås i järn och arbeta för sitt brott»
eller med att fyra gånger löpa gatlopp. Men upprepas brottet,
blir det döden. Andra gånger förvandlas dödsstraffet till
landsflykt och deportation till Nya Sverige »med det skepp,
som nu ifrån Göteborg därhän går».
På Öland var villebrådet ytterligare skyddat genom en
föreskrift av Johan III, att varje hund på ön skulle stympas
på ett ben. Det var ej blott de sköna konsterna utan även
jakten, som hörde till Hans Maj:ts »höga plaisir». Johan ville
vara ensam om nöjet på ön. Föga bekymrade det honom, att
de hastigt tillväxande hjordarna av rådjur och hjortar
trampade ned grödan för de fattiga bönderna. Att dessa svarade
med krypskytte, var under sådana förhållanden inte att undra
på. Ty det hjälpte föga med byalagens vakthållning med
beridet folk, som med »höga rop och nattetid med bloss och
upptända eldar» sökte skrämma bort de ovälkomna gästerna.
Samfärdseln.
Våra vägars tillstånd på 1600-talet
sid. 273 (247)
må illustreras genom en skildring av den förut flere gånger
citerade danske diplomaten Peder Galt. När han i januari
1623 for från Älvsborg till Stockholm, körde han fast i Tiveden,
där vägarna voro nästan bottenlösa. Först när det börjat
frysa på, kunde han fortsätta men »med daglig livsfara över
sjöar och moras. Några gånger», skrev han, »har jag badat
kallbad tillsammans med mitt folk, förlorat en hel del av
bagaget och fått åtskilligt fördärvat. Jag har ock utstått
några farliga störtningar med dåliga hästar. En gång blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0432.html
