Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Förmyndarregeringens finanser och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från kejsaren, Holland och England med bortåt en million
riksdaler för år 1669 och sedan en halv million årligen!
»Senaten lät sig detta väl behaga», heter det i rådsprotokollet.
Och så offrade man — somliga i lättsinnig optimism, andra i
ren desperation — Blå bokens grundsatser.
Men verkligheten hämnade sig. Ja den blev bistrare än
t. o. m. de mest kritiska räknat med. Ett år hämmades
sjöfarten genom ovanligt stark isbildning, och ett annat år led
landet så svår missväxt, att statsinkomsterna sjönko ändå
djupare, än någon sakkunnig befarat. Då måste äntligen även
De la Gardie gå med på nedskärningar inom den högre
förvaltningen. Men å andra sidan var tillståndet ute i världen så
oroande, att det länge vanskötta försvarsväsendet krävde
ökade utgifter, om det ej skulle fullständigt förfalla.
Under sådana förhållanden urartade regeringsarbetet tidvis
till en desperat kamp ej blott mellan partierna inom
förmyndarstyrelsen själv utan också mellan olika förvaltningsgrenar
och ämbetsverk om de sinande inkomstkällorna. Och
spänningen stegrades till det yttersta, när främmande makter
sökte draga in Sverige i det stora krig, som väntades bli
följden av fiendskapen mellan Frankrike och Holland.
Redan stormaktsställningen i och för sig hade gjort vårt
and vida känsligare för den europeiska politikens växlingar
än i forna tider. Nu vinkade subsidier. Och det var ej tu tal
om att ej Sverige behövde dem. Det gällde framför allt att
sätta de tyska provinserna i försvarstillstånd, eftersom de voro
närmast utsatta för att indragas i det allmänna europeiska
kriget. Men denna uppgift översteg faktiskt det dåtida Sveriges
ekonomiska bärkraft. Man var i rådkammaren allmänt ense
om att ett neutralitetsförsvar på egen bekostnad skulle bli
mycket mer betungande än ett krig, där man kunde leva på
fiendelandets tillgångar. Och hade vårt land genom en
neutralitetskränkning väl råkat in i kriget, så måste villkoren
för ett förbund med någon av de stridande parterna givetvis
bli sämre, än om man ingått allians före krigsutbrottet.
Därtill kom, att ifall Sverige i ett stort europeiskt krig stode
ensamt och svagt rustat, var det alltid fara för att
revanschlystna grannar, särskilt Danmark och Brandenburg, skulle
med segrande bundsförvanters hjälp begagna tillfället att
göra erövringar på vår bekostnad. Att Danmark ej i längden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
