Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Frösö trivialskola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dagsverkare kunde hålla sina söner där. Mat för hela
terminen förde de med sig hemifrån, och utgifterna för hyra,
matlagning, tvätt o. s. v. brukade ej överstiga två riksdaler
om året. En del lappynglingar fingo också undervisning vid
Frösö skola före 1746, då en läroanstalt för utbildande av
lappkateketer inrättades i Föllinge i mellersta Jämtland.
En mera sunt belägen och naturskön plats för ungdomens
fysiska fostran än Frösön är knappast tänkbar. Lärjungar
från senare tider ha haft mycket att förtälja om ungdomens
bollspel, skridskoåkning och svindlande färder med långkälke
i Skansbacken, om hur pojkarne byggde sig granriskojor ute
i skogen, där de bodde, åto och läste i de ljusa vårkvällarna,
och hur de samlade vildfågelägg, som de gräddade läckra
pannkakor av. Men »några fina manér förvärvades knappast
i en inrättning, där man åt stående, tvättade sig på
diskbänken och varje lördag ’luskammades’ i köket av skolpigan
efter middagen», säger skolans historiograf Gudmar
Hasselberg. »Bäddarna med sina skinnfällar voro allt annat än
hygieniska, och atmosfären i kök och sovkamrar bör efter vår
tids uppfattning ha varit ohygglig.»
Under dugliga lärares ledning vann skolan jämtarnes
förtroende, men en tid i början på 1700-talet klagades det över
att det kom så få lärjungar dit. Detta berodde ej uteslutande
på de svåra krigstiderna utan också — såsom skolans dåvarande
inspektor, prosten Burman framhöll — på att många barn
»blivit alldeles ifrån skolan avskrämde och månge sin
hälsa förlorat» genom överdriven kroppsaga av »de små och
späde barnen» i form av »hårdragande, sparkande, örfilars
givande och dylikt mera». Avskräckande verkade nog också
plägseden att använda skolungdomen att sjunga vid begravningar.
Att tunnklädda ynglingar vid dylika tillfällen »måste
stå i kölden ute på backen vid Frösö kyrka» ansågs vara en
huvudorsak till det sorgliga faktum, »att så månge av de
studerande jämtlänningar varit besvärade av lungsot».
Burmans efterträdare i inspektoratet framhöll även
betydelsen för skolans anseende av att lärarne uppträdde i »en
anständig klädedräkt, när de i skolan gå, och ingalunda
gå sordide[1] dit». I det hänseendet lämnade nämligen en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
