Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Den Palmstruchska bankkraschen - Kriget med Danmark 1675—79. Några allmänna reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
banken icke förmådde lösa in statens egna checker, uppstod
fullständig panik landet runt. Palmstruch har själv berättat,
hurusom banken belägrades av upphetsade folkmassor, som
»under snork, pock, skällande och svärjande» samt ideliga
rop: »Fall an, fall an, slå ihjäl!» fordrade att få pengar för
sina usla kreditsedlar. Myndigheterna måste använda militär
för att avvisa deras »klappande, slående och larmande» och
skydda banktjänstemännen till livet.
Regeringen gjorde det ena försöket efter det andra att
böta det onda genom ekonomiska tvångslagar, men förgäves.
På hösten 1668 måste banken inställa sina betalningar. Så
gick vårt första enskilda penninginstitut mot ett brådstörtat
fall. En ömtålig planta hade tidigt förfrusit i det genuina
bondland, som det dåtida Sverige var.
Bankens upphovsman blev av kronan ställd till ansvar för
de förluster, han åsamkat henne. Palmstruch dömdes av
Svea hovrätt både till mistning av sina privilegier och till
skadestånd. Då han icke kunde betala, blev han dömd till
döden men benådades till livet och hölls i stället fängslad till
år 1670, då han återfick friheten. Året därpå avled han, 61
år gammal.
Den dom för »otrohet och bedrägeri», som hovrätten fällde
över honom, är utan tvivel orättvis. Vad Palmstruch felade
hade sin grund i oförmåga att behärska det ekonomiska
maskineri, som han satt i gång, samt i bristande noggrannhet
i kontrollen men icke i avsiktligt bedrägeri. Förgätas
må ej heller, att han ändå är grundläggaren av en institution,
»varav så mycken allmän och enskild nytta härflutit» — för
att citera en äldre minnestecknare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
