Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Kriget med Danmark 1675—79. Några allmänna reflexioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
planen korsades genom förseningar med svenska flottans
utrustning satte han allt på ett kort även mot de förenade
motståndarne. Hans åtgärder att sätta landkrigare till
överbefälhavare för flottan var även det en utmaning mot
verkligheten. Det var ju gott och väl, att en duktig karl fick
sätta fart på det hela och hjälpa upp vad som brast i
stridsberedskap; men det var orimligt att begära av en landkrigare,
att han på ett område, som var honom främmande, skulle
kunna ersätta bristen på erfarenhet hos fackmännen själva.
När dessa missgrepp hämnat sig genom de svåra olyckorna
till sjös, var det rikskanslerns tur att liksom förut
kommerskollegiuin uppträda som varnare. Vid upprepade tillfällen
framhöll han för den unge konungen vådan av en direkt
kraftmätning med fiendens övermakt. Den svenska flottan
borde inskränka sig till defensiva uppgifter i Kalmarsund
och därifrån blott företa spridda framstötar mot underlägsna
fientliga sjöstyrkor samt för övrigt reserveras för
trupptransporter till Pommern, när havet syntes fritt. Men av dem
som bara ville gå aggressivt till väga, blevo De la Gardie och
hans meningsfränder nedtystade genom beskyllningar för
sabotage av konungens krigsplaner.
Det var först den hårda erfarenheten av upprepade,
utmattande åderlåtningar till både lands och sjös, som
slutligen förmådde Karl XI till en taktik, bättre avpassad efter
Sveriges dåvarande resurser. Både 1678 och 1679 avstod
han från öppna fältslag och kunde därför det senare året
mönstra den förhållandevis största och bäst rustade armé,
som han någonsin kommenderat under kriget. Från och med
år 1678 stannade också den svenska flottan avvaktande i
Kalmarsund, och nu växte planen fram på en skyddande
utfallshamn i Karlskrona.
Så hade den forna anfallslusten hos den unge konungen
förbytts i en påfallande obenägenhet mot att taga svårberäkneliga
risker. Och detta drag i Karl XI:s andliga fysionomi
utpräglades ännu skarpare genom den följande fredstiden. Den
obändige segraren vid Lund, som visserligen genom sitt
personliga hjältemod räddade Sverige men i själva denna
huvuddrabbning snarare fyllde en brigadchefs — ja stundom blott
en adjutants — uppgift än en fältherres, fick urladda sin
hänsynslösa kraft i ett krävande arbete på inre reformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
