Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Om Karlskronas anläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett mantal Lund. Och kungen höll ord. Sägnen, att Lund varit
prästgård, synes dock bero på ett misstag, ty åtminstone från 1630-talet
var gården kronohemman.
Lund är numera en by om åtta gårdar, av vilka de sju bebos av
ättlingar i sjätte och sjunde led efter Per Olsson. Alla gårdarna ligga
kring ett fyrkantigt bytorg med brunn. Och bönderna samlas än i
dag till bystämma med en för året väld »byman» till ordförande och
medlare. Byn har också sina gillen och högtider, och varje
Valborgsmässoafton tändes en gemensam majbrasa på ett berg invid gårdarna.
Vi ha här att göra med en typisk släktby, uppkommen genom
arvskiften. Stamfaderns minne bevaras med stor pietet i byn, och
gästgivargårdens sal prydes av en kopia i litografi av Ehrenstrahls
porträtt av den märklige allmogemannen. Originalmålningen finns på
Gripsholms slott.
Kopian är försedd med en dikt, författad av kyrkoherden i
Gladhammar till Per Olssons begravning anno 1692. Den bär titeln »Per
Olssons sista tal efter döden» och börjar så[1]:
»Hör du, som djärvt påtrampar min grav, statt still och märk:
Kring Sverige är jag känd allt som ett underverk.
Per Olsson jag heter; av stånd jag haver varit
en bondeman olärd. Dock har jag ofta farit
en nämndeman till tinget, till Stockholm herrdagskarl.[2]
För hela bondeståndet en talman käck jag var.
Helt färdig var min tunga; klokt huvud jag ock hade;
för konung och hög herrar min ord jag väl utlade.
Jag till kung Karl den elftes son fadder bjuden blev.
Förr, tror jag, ingen bonde till sådan ära klev.
Och sedan jag had’ druckit på Stockholms slott mång skålar
i nåde med min konung (jag nu med lögn ej prålar),
med grevar och friherrar samt ock med ärkebisp,
för faddergåvan skänktes mig själv av kungens disk
sölvkanna tung, förgyllter, dukater mång så röda —
Lunds skattegård på köpet jag fick med samma möda.
Från kungens sal hemförde mig sedan kungens vakt.»
»Jag kunde mig väl skicka, väl tala och väl dricka.
För hela bondehopen har jag det gjort till pricka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
