Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Trolldomsprocesser i Ångermanland och Västerbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan i början av 1600-talet. Här var marken alltså väl
beredd för den stora trolldomsepidemin på 1670-talet. År
1674 avkunnades i detta landskap 48 dödsdomar, därav tio
i Härnösand. En av de avrättade var mor till två präster.
Hon framhöll också, att hon väl inte kunde vara så ond,
som hon beskylldes för, eftersom hon kunnat uppfostra sina
barn till Herrans tjänare, men avspisades då med den
förklaringen, att onda föräldrar kunna få goda barn.
Mot en annan av de anklagade, en god och from kvinna,
framkom intet annat graverande, än att hon en gång hade
legat och flutit på årorna efter en båt, som gått i kvav. I
själva verket förhöll det sig så, att båten var lastad med hö,
och då den vattenfylldes, sjönk den därför icke utan låg och
flöt i marvattnet. Den misstänkta kvinnan hade räddat sig
därigenom, att hon bundit sig fast vid båten. — En
sextioårig piga från Multrå beskylldes av en tioårig flicka för att
ha fört henne till Blåkulla. Hon förnekade all skuld. Men
det ansågs misstänkt, att hon hade legat sjuk hela sommaren
utan att en enda gång låta bedja för sig. När en kvinna i
samma by uppmanade henne därtill, hade den sjuka svarat:
»Densamme, som har lagt ned mig, han hjälper mig fuller
upp igen.» Detta var det enda graverande, som kunde anföras
mot den stackars anklagade.
På ett berg i Torsåker vid nedre Ångermanälven halshöggos
och brändes på två dagar anno 1675 ej mindre än 64 personer
från tvenne socknar vid älven. En lång tid efteråt hörde man
det ilskna skallet av trollhundar från berget, som därav fick
namnet Skällberget[1].
I Umeå brändes år 1650 två kvinnor för trolldom. På
1670-talet fingo häxprocesserna även där ny fart. Men
landshövding Graan var en fördomsfri och human man, och genom hans
ingripande avstyrdes mycket ovist nit från prästerskapets
sida. Från år 1686 berättas om två borgarhustrur, som kommo
till stadens klockare och bådo att få »en död mans tand»
att böta tandvärk med. Klockaren öppnade då en likkista,
slog ut några tänder på den döde och gav kvinnorna dem mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
