- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
539

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Medevi brunn och några andra gamla offerkällor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avsatte sig kring källan, dragit till sig folks uppmärksamhet»
och dess järnhaltiga vatten ansågs kunna häva både blindhet
och ofruktsamhet.

Under medeltiden hörde Medevikällan till Vadstena kloster,
som lade an på att förvandla den till ett svenskt Betesda.
Men då reformationen segrat, förbjödos vallfärder dit; och när
munkarne måste fly ur landet, hämnades de — säges det —
genom att stoppa till brunnen och överhölja den med stockar
och granris, så att man sedan hade svårt att sätta den i
stånd igen.

När Urban Hjärne undersökt brunnens vatten och funnit, att
det var »förmer än andra medikamenten», upprättade han en
lång lista på de sjukdomar, som borde kunna botas därmed
— en förteckning lika mångsidig och imponerande som en
del nutida kurortsprospekt. Hjärne gör dock undantag för
lungsiktiga och döva samt för »de veneriska svinen». Men
han tröstar även de obotliga med att om de också komma
för sent till Medevi, så skola de där befordras till »en lätt,
lindrig död».[1]



[1] Medevi är långt ifrån den enda gamla offerkälla, som så där
plötsligt fått en renässans efter långa tider av förgätenhet. Två gånger
har något liknande skett med källan i Sånga medeltidskyrka vid
Ångermanälven en mil öster om Sollefteå, och dess senaste berömdhet
är helt ny. Vissa dagar komma hundratals besökare från olika
delar av landet. Det hälsobringande vattnet kväller fram under
golvet i kyrkans sakristia. Troligen har källan under medeltiden
förvandlats från hednisk offerkälla till kristen dop- och hälsokälla, och
därefter ha tacksamma patienter sammanskjutit medel till ett litet
kapell på platsen. Enligt en efter allt att döma pålitlig tradition,
som år 1693 upptecknades av dåvarande kyrkoherden, ansågs källans
vatten på sin tid hjälpa mot alla slags sjukdomar, och den besöktes
därför av både svenskar och utlänningar. I kyrkan förvarades fordom
en massa kryckor, vilka kvarlämnats av sådana krymplingar, som här
blivit botade. Men vid en visitation år 1642 av ärkebiskop Laurentius
Paulinus Gothus blevo samtliga kryckor på hans befallning uppbrända.
Hans högvördighet var nämligen en nitisk bekämpare av allt slags
»papistisk villfarelse», och även vid andra offer- och dopkällor förfor
han på liknande sätt.

Ett århundrade därefter fick källan emellertid nytt anseende och
anlitades en längre tid rätt flitigt för brunnsdrickning, särskilt sedan
vederbörande provinsialläkare på 1830-talet tagit den under sin
tillsyn. Senare bildades ett bolag, som tog hand om hälsobrunnen,
såsom den numera kallades, lät uppföra brunnssalong och
varmbadhus samt anställa brunnsläkare. Sin stora glansperiod hade brunnen
under senare hälften av 1800-talet, då Västernorrlands
beväringsbataljon var förlagd på Sånga mo. Brunnsgästernas antal kunde då
gå upp till halva tusentalet, och ett verkligt brunnsortsliv
utvecklades här i den natursköna Ådalen. Men på 1890-talet domnade detta
glada liv bort, och brunnen stängdes — för att plötsligt
återupptäckas och öppnas år 1923. Men nu var det icke nöjeslystna
brunnsgäster, som strömmade dit, utan idel hjälpsökande sjuklingar, som
vallfärdade till källan, dock ej på nakna botgörarfötter och med
pilgrimsstav i hand utan i motorcyklar och fordbilar.

Andra berömda gamla offerkällor äro Husaby källa på
Kinnekulle och Svinnegarns i Enköpingstrakten, vilken av ålder
har haft en massa besökande, särskilt på Trefaldighetsnatten, då
hälsokällornas vatten ansågs vara kraftigast verksamt. Då
strömmade folk dit från hela Mälarbygden. Man drack ur källan och
badade sjuka kroppsdelar i den bäck, som rann därifrån. Flere hopplöst,
sjuka sägas ha här blivit friska. En och annan, som fördes dit lam,
kunde hem. Även här vittnade massor av kryckor och stavar i
den närbelägna kyrkan om krymplingar, som blivit botade.

Men när utrotningskriget mot katolska sedvänjor började, blev
även Svinnegarns källa föremål för kampen mot »avguderiet». En
adelsfru, som ägde Svinnegarn, lät en gång fylla igen källan med grus.
Men både hon, drängen, som utfört hennes befallning, och oxarne,
som dragit gruslasset dit, förlorade synen. Först sedan man skaffat
bort gruset igen, offrat till kyrkan och låtit sjunga många mässor,
återfingo drängen och oxarne synförmågan. Men adelsfrun förblev
blind till sin död.

År 1544 bröt man ned den undergörande bild av den Korsfäste,
som var upprest vid källan, och kastade den på en vagn för att köra
den till Uppsala och bränna den. Men på vägen törnade den stora
Kristusbildens utsträckta armar mot en grindstolpe, varför en man
tog och högg av dess ena arm med en yxa. Många steg hann han
dock sedan ej gå, förrän han segnade ned med förlamad arm, och
därefter kunde han aldrig mer bruka den.

I början av 1600-talet gjordes ett försök att täppa till källan med
stora stenar, men de bägge män, som utförde gärningen, blevo till
straff obotligt sinnesrubbade. Och följande morgon voro stenarna
borta, och källan flödade rikare och klarare än någonsin.

Den stora tillströmningen av folk på Trefaldighetsaftonen fortfor
långt in på 1800-talet. Ända till 6,000 människor kunde vara
samlade vid Svinnegarn, och somliga hade färdats ända till 40 mil. Men
dessa folkmöten urartade till marknads- och krogliv, så att
myndigheterna måste gripa in och göra slut på den gamla plägseden. Och
som Svinnegarnsvattnet icke hade några framträdande kemiska
egenskaper, kunde det aldrig bli fråga om att här upprätta någon modern
kurort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free