Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band VI
- 1. Sammanhängande kapitel
- »Stora Daldansen»
- Lovisa Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personliga mod är vitsordat från flere håll. För resten är det
otänkbart, att dalkarlarne skulle ha hyst förtroende för en
man, som visat direkt feghet.
*
Dalupproret med dess tragiska slut gav den känslosamma
fru Nordenflycht[1] anledning till ett »Sorje-Qväde» i form av
en monolog av moder Svea, som klagar över att »hennes Råck
är stänkt med barnas blod». Många voro även de dalkarlar,
som i Stockholm och på hemvägen dukade under för
sjukdomar. Och bland dem, som kommo hem igen, hade
blodbadet på Norrmalmstorg och andra ohyggliga själsskakningar
vållat ångest och anfäktelser — »huvudsvaghet» och »förstörda
sinnen», såsom det hette på den tidens språk. Påfallande
ofta talas det i akter från den tiden om självmordsförsök av
män, som varit med i den stora bonderesningen.
Lovisa Ulrika
sid. 67, 110
hade lätt för allting. Men hennes begåvning var av det slag,
som fjärilslätt fladdrar från blomma till blomma. Därav kom
också en benägenhet hos henne att »tro sig äga mer kunskap,
än hon i sig själv äger; och därför tror hon sig aldrig kunna
fela». Omdömet är hovmarskalken Hans Rålambs, som i 28 år
nästan dagligen hade varit tillsammans med drottningen. Han
tillägger: »Hon har en obegriplig religion och så mycket
obegripligare, som hon själv ej den rätt begriper.» Allt vad hon
läst och hört i religiösa frågor hade hon rört ihop till ett enda
»samlosurium».
Att Lovisa Ulrika var uppfödd i suveränitetens grundsatser
märktes ögonblickligen vid hennes hitkomst. Det svenska
regeringssättet betraktade hon från första stund »med avsky
och fasa», säger Rålamb. Under sin första färd genom Sverige,
från Karlskrona till Stockholm, visade hon sig alldeles för
fin för att tillåta bondeståndets talman Olof Håkansson från
Blekinge att uppvakta henne. Och dock var han en i Sverige
högt ansedd man. Men hon var från ett land, där bonden
[1] 1 Bd VI: 250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0012.html
