Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Två av »Linnæi apostlar» - Linnæus som medicinsk forskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Tunberg efterträdde med tiden sin store lärare och mästare
som professor i Uppsala. Utländska vetenskapsmän i mängd
ha betygat honom sin vördnad, och en av dem, som år 1801
besökte honom i universitetsstaden, skrev i sin reseskildring:
»Om Tunbergs älskvärda karaktär och djupa insikter i sin
vetenskap råder blott en mening.»
Linnaeus som medicinsk forskare.
Sid. 391 efter näst sista stycket, sid. 392 st. 2.
År 1776 ventilerades i Uppsala en avhandling för medicine
doktorsgraden, och Linnaeus presiderade därvid för sista
gången. Författaren berättar där följande. En gång, när preses
befann sig vid hovet på Drottningholm, kom talet på obotliga
sjukdomar. Alla utom hovstallmästare Wattrang ansågo, att
lungsot hörde dit. Wattrang bedyrade, att hans mor hade
ryckt över hundra lungsotspatienter ur dödens käftar med
hjälp av ett medel, som hon hade recept på. När han nästa
gång kom hemifrån, hade han med sig ett litet, mycket nött
pappersblad, som innehöll recept på ett dricksglas av en
dekokt på Hypericum perforatum eller Johannisört i spanskt
eller portugisiskt vin att dricka morgon och afton. Receptet
beskrivning av en liten norsk kobbe: Wi stego i land på en liten holme;
och som tövädret här och där hade blottat gräsmarken för våra ögon,
fick jag lust att bli naturforskare. Bland rara stenar fann jag här vår
svenske gråsten. Utav fåglar flögo här skockvis de s. k. fiskmåsar,
och den märkvärdigaste växt, jag råkade, var den evigt grönskande
Juniperus eller enrisbusken.»
I tidningen Stockholms-Posten för år 1781 läses följande
»Beskrivning över en resa till Guadalaxa av Henric Durr, med 1,500 tabeller:
Herr Durr har rest genom detta präktiga land med mycken
uppmärksamhet och som en förträfflig botanicus. Det minsta grässtrå
har ej undgått hans skarpsynta öga. Herr Durr kan ej påminna sig,
om denna provins är bebodd av människor, emedan han endast givit
akt på örter. Han har upptäckt 1,906 nya genera (släkten). Och
emedan herr Hasselquist endast påfunnit 100, så äro herr Durrs förtjänster
till Hasselquists såsom 19 : 1 vid pass. Det är en lycka för botanici
att äga en så determinerad måttstock, varefter deras snille kan mätas.
Det tör ej finnas någon annan vetenskap, vars idkare kunna uträkna
sina meriter efter regula de tri.
Herr Durr har upptäckt en varietet av Cicuta, som är ganska
märkvärdig, emedan den ovan jord liknar den vanliga men skiljer sig från
denna genom tvenne små svarta, kantiga, skrovliga, släta, sneda,
tjocka, höga, nederböjda, vitaktiga stora knölar på roten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
