Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Samuel Ödmann, en lärjunge till Linné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMUEL ÖDMANN, EN LÄRJUNGE TILL LINNÉ. 31
huset varit ett fängelse, från vilket han helst flydde ut i Guds
fria natur. Samuel Ödmann däremot, som var en vida mindre
känslig natur, älskade sin skola med alla dess fel. Han lämnade
också Växjö gymnasium med ovanligt gedigna kunskaper i de
flesta ämnen. I Uppsala fick han sin store landsman
Linnaeus till lärare. Botaniken var redan i skolan även Ödmanns
älsklingsämne; och som den bästa behållningen av skoltiden
räknade han, att han mitt under allt plugget fått skåda en
skymt av naturens härlighet.
År 1773 prästvigdes Ödmann och lämnade universitetet.
De första åren av hans prästerliga verksamhet blevo förlagda
till Värmdö och Ingarö, där han även var skollärare, en
uppgift som särskilt intresserade honom. För att förbättra sina
knappa inkomster fiskade han och sålde fisk i Stockholm
för tusen daler om året, så att han kunde i någon mån
förverkliga sin längtan efter att skaffa sig egna böcker. De allra flesta
måste han dock låna från Stockholm, och den båt, som fört
in hans fisk dit, kom ofta tillbaka med litteratur från Kungliga
biblioteket och Gjörwells eller andra privata boksamlingar.
Men sin lärdom hämtade Ödmann ej blott ur böckernas utan
också ur naturens värld. På fristunderna vederkvickte han
sig med jakt och fiske och studier ute i naturen. Allra helst
seglade han ut till öarna och kobbarna ytterst ute i
havsbandet, till Svartlöga och Huvudskär, för att passa sträckande
sjöfåglar, dra not eller komma över några rara växter. I sitt
boställe vid Pilhamn på Ingarö samlade han ihop ett riktigt
museum. Förnöjd berättar han själv i ett brev till en vän,
hur »insekter och snäckor propert rangeras i nya skåp». Som
insektkännare blev han mycket framstående, och på fåglarnas
liv blev han en auktoritet med europeiskt rykte. I en mängd
uppsatser i vetenskapliga samlingsverk och tidskrifter nedlade
han sina rika kunskaper i naturvetenskaperna.
Men bostället var genom sitt sanka läge ohälsosamt, och
dimmor i omgivningen förorsakade honom katarrer, så att
han nästan aldrig kände sig riktigt frisk. Slutligen angreps
han av den på hans tid mycket gängse s. k. skärgårdsfrossan
med feber och en ängslan, som slutligen övergick till
neura-steni med riktiga tvångsföreställningar. Så fick han en rent
panisk skräck för kallt vatten och kall luft, ja för minsta
luftdrag. Ej att undra på, eftersom han kunde få sex veckors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
