Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Det Hofmanska bondeupploppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET HOFMANSKA BONDEUPPLOPPET.
41
väldig kämpe, och »boråsarne ge skri, när deras rådman
stupar». Snart är hela slagfältet
»svept uti en sky av damm.
Här smäller Edboms påk; där bryter Hofman fram
Liksom en våldsam ström, som dammens motstånd bryter,
med fradga störtar sig — förfärligt vågen ryter:
hus, hjordar, träd och allt, som framför svallet är,
uti sitt salta sköt den vreda böljan bär —
så rusar Edbom fram. Ej hårdrag eller slängar,
ej trängsel, brak och skri, ej hundra raska drängar
förhindra hjältens mod — han lik orkanen går:
en kämpe stupar kull för varje slag han slår.
Karl, Anders Eriksson och Clas och Nils från Valla
och Torkel Torbjörnsson för Edboms slängar falla.
Hans påk lik åskan går —• vart slag en ljungeld är,
som sprider skräck och fall kring hela Hofmans här.
Han svingar re’n det slag med senig kämpehand,
som Hofman straffa skall och freda Göta land,
då Mars en hastig hjälp i kämpens fara räckte,
och med sin breda sköld sin älsklings bröst betäckte:
mot stålets blanka valv den tunga påken slår
och med ett häftigt brak i hundra stycken går.
Nu prövas hjältens mod i en förökad fara,
och Edbom ringas in av en fientlig skara.
Han djärv men vapenlös bland bistra kämpar står;
en storm av påkar re’n ikring hans hjässa går.»
Men då griper gudinnan Minerva in. Hon väpnar åter
hjälten med »en stark och knölig påk» och uppmuntrar honom
med dessa ord:
»’Tag detta vapen mot! Din frejd, din dygd jag känner.
Far fort och var dig lik, bliv städs bland mina vänner!’
Så var gudinnans tal, då hon åt Edbom gav
en påk, en gruvlig påk, mer farlig än en glav.
I, som mot rätt och lag och Edbom vågat strida,
se vapen i hans hand, se gudar vid hans sida!
Minerva i en blink från låga jorden far
och genom luftens rymd en strimmig låga drar.»
Med fördubblat mod kastar sig Edbom in i kampen igen,
och nu kan ingen motstå hans påk.
Men då stiger gudarnes fader själv ned på Kinnekulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
