Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VI - 1. Sammanhängande kapitel - Grevinnan d’Egmont och Gustav III - Gustav III:s väninna grevinnan de Boufflers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV Ili:s VÄNINNA GREVINNAN DE BOUFFLERS. 45
Då kung Gustav lyckligt genomfört sin statsvälvning, satte
han sig genast ned att delge henne sin lyckokänsla över att
lia återgivit sitt söndrade folk endräktens genius. Hon var
den första, som han underrättade därom, och hon grät av
glädje vid underrättelsen om den sagolika, fullkomligt
oblodiga statskuppen och över att hennes hjälte frivilligt avstått
från enväldet och därigenom visat sig värdig hennes höga
tankar om honom.
Men efter statsvälvningen blev Gustavs tid så fylld av
regeringsbestyr, teaterintressen och nöjesliv, att han glömde
bort sin vän, glömde henne, som sakta tynade bort under
själsliga och kroppsliga lidanden; och de få brev, han sedan
skrev, voro både korta och konventionella. Hennes tro på
Gustav som vän hade lidit ett svårt slag. Men Septimanie
d’Egmont slapp dock att uppleva, att även hennes ljusa tro
och tillit till konungen som sådan förbyttes i besvikelse.
Kanske — kanske hade dock hans och Sveriges öde gestaltat
sig annorlunda, om han fått vid sin sida en sådan kvinna som
hon, så varmhjärtad, så rikt begåvad, så klarsynt, i stället för
den olyckliga, för honom främmande kvinna, som ödet
fast-kedjat honom vid.
Gustav III:s väninna grevinnan
de Boulflers
sid. 595
var en eldigare natur av vida starkare virke än Septimanie
d’Egmont, en kvinna som ej böjde sig för konventionella
lagar utan övergav sin man, överste de Boufflers, övergav
hovet för att bli erkänd älskarinna åt den berömde prinsen
av Conti. Som värdinna i hans hem i det gamla Tempeltornet
i Paris öppnade hon en litterär salong, som besöktes av både
Frankrikes högsta aristokrati och spetsarna av dess
litterära värld. Den ovanligt sköna värdinnan ansågs som den
mest begåvade av den tidens förnäma och litterärt anlagda
damer. Hon njöt också av sin roll i det lysande sällskapslivet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
