Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Från Gustav III:s barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i. Sammanhängande kapitel.
Från Gustav III:s barndom.
Sid. 17, 6 och 9.
Gustavs sneda och på ena sidan inklämda panna skall ha
varit en följd av vårdslöshet från barnmorskans sida vid
hans födelse. Livmedikus Rosén blev mycket bekymrad,
därför att denna missbildning måste skada hjärnan och få
farliga följder för prinsens hälsa och själsförmögenheter.
Av Lovisa Ulrikas obalanserade uppfostringsmetod ger
Axel von Fersen i sina memoarer följande sammanfattning:
»När barnen utsatt sig för hennes misshag, agade hon dem
till övermått; men när hennes dåliga lynne gått över, nästan
kvävde hon dem med sina smekningar.»
Då Gustav var nära tre år, fick han en bror, prins Karl.
Men redan från första stund var han svartsjuk på den lille.
När mamma försökte få honom till att säga godnatt till
lillebror i vaggan, lyckades det visserligen till sist: han fick fram
orden »Godnatt, Lillebror», men samtidigt skakade han
energiskt på huvudet. »Varför gör du så?» frågade drottningen.
Svaret blev: »Emedan jag intet vill bjuda godnatt.»
De män, som förutom Tessin utövade det mest betydande
inflytandet på kronprinsens uppfostran, voro
underguvernören Nils Adam Bielke och skalden Olof von
Dalin. Under tiden närmast efter drottningens brytning
med Tessin 1754 var det de, som spelade den främsta rollen
såsom prinspedagoger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
