Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Det nya statsskicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
intresse förordade en stark kungamakt. Vid sidan av de
fysiokratiska idéerna lia även den store franske
statsrättsläraren Montesquieus1 livligt diskuterade tankar om maktens
fördelning mellan en verkställande, en dömande och en
lagstiftande myndighet föresvävat Gustav och hans äldre vän.
Men hänsynen till den tidigare historiska utvecklingen i
Sverige har också spelat sin roll, när det gällde att finna en
medelväg mellan ständerväldet och Karl XII:s hänsynslösa
militärdiktatur. Det var då naturligt, att tankarna sökte sig
tillbaka till tiden före det karolinska enväldet, till Gustav II
Adolfs tid med dess ännu rätt patriarkaliska statsskick.
En dylik längtan efter återgång till en längesedan svunnen
storhetstid var ej något för Sverige enastående. Även
1700-talets England hade sin reaktion mot den alltmer
utpräglade parlamentarismen; och åtskilliga av målsmännen för
denna riktning sågo sitt ideal i det statsskick, som rådde på
den stora Elisabets tid. Att Gustav III hyste en liknande
åskådning för Sveriges del är påtagligt och kan delvis
förklaras av hans svärmiska beundran för den store Gustav
Adolf. Men det måste också påpekas, att det återvändande
till Gustav Adolfstidens outvecklade statsskick, som
proklamerades 1772, även innebar stora möjligheter för en
utvidgning av kungamakten.
I sammanhang härmed står en fråga, som livligt
diskuterats av vetenskapsmännen: Åsyftade Gustav III år 1772
verkligen att dela makten med ständerna för framtiden,
eller var hans statsvälvning detta år att uppfatta endast
som ett första steg mot det envälde, som han förvärvade
helt genom 1789 års statsvälvning? Svaret på frågan måste
nog bli, att den unge kungen slets mellan olika inflytelser:
å ena sidan önskan att framstå som den nationella frihetens
banerförare, å den andra maktbegäret och härsklystnaden,
ett arv från mödernesläkten, den stolta hohenzollernska
ätten.
Men år 1772 var han naturligtvis särskilt ängslig för att
framstå som någon despotismens talesman. »Södra
batal-lionen af Stadsens infanterie» sjöng enligt »Allmänna
tidningen» den 5 september 1772 en »skål», som slutar så:
1 Mà’ngleskiö’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
