Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Hertig Karl och frimureriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
SAMMANHÄNGANDE KAPITEL.
Helt utan värde voru emellertid ej hertigens förbindelser
med ordnarna, av vilka frimurarnes var den främsta. Genom
deras förmedling kunde man, om man var medlem, erhålla
många viktiga politiska nyheter från främmande länder.
Denna synpunkt motiverade nog till en god del Gustav Hirs
intresse för frimureriet. Tack vare sin internationella
karaktär kunde frimurarorden för konungen öppna värdefulla
kanaler och kunskapskällor för hans mångskiftande
diplomati. Själv vågade Gustav dock ej alltför mycket framträda,
men med hemliga medel arbetade han på att förskaffa
hertig Karl stormästarvärdigheten över hela orden —- i
förhoppning att sedan kunna begagna den lättledde brodern som sitt
politiska verktyg. Dessa planer strandade dock på den starka
nationalkänslan särskilt inom Tyskland och Ryssland samt
på hertigens moraliska ovederhäftighet. Hans lättfärdiga
levnadssätt stod illa i samklang med ledarskapet för ett
ideellt samfund, vars mål var att fostra sina medlemmar till
välgörenhet, sedligt mod och ärlig pliktuppfyllelse. Det
väckte både ömkan och ållöje, när »Salomos vikarie» vid
orderisliögtidligheter anropade himlen att omgjorda honom
med renhetens gördel och förläna honom kyskhetens dygd.
Det hjälpte inte mycket upp hans aktier, att han en vacker
dag fann sig föranlåten att skriftligen uppsäga bekantskapen
med mamsell Eckerman, sin dåvarande mätress, under
salvelsefullt hänvisande till sin plikt att hädanefter »undfly en
levnad, som i Guds och människors ögon var förhatlig».
Lovisa Ulrika betygade sarkastiskt sin glädje över att »kung
Salomo hade skickat tillbaka drottningen av Saba». Men
hertigens vänner blevo en smula betänksamma, när Karl
ändå inte kunde lova sin särskilt gode vän och
frimurar-broder Reuterholm mer än att inför nya frestelser »vara
karl i det längsta»! Snart måste man också med
vemod konstatera, att hertigen på sommaren och hösten
återtog de mätresser, som han vid påsktiden övergivit.
Denna moraliska skröplighet hindrade dock ej hertig Karl
från att år 1779 nå så högt upp på rangskalan som till
ordensmästare i frimurarnes sjunde provins. Året därpå
upprättade han en ny frimurarprovins, den nionde, som omfattade
Sverige samt Ryssland utom Livland, och som han själv tog
ledningen av. Genom en fest i Börshuset installerades han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
