- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
115

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Katarina II:s hånfulla ton mot Gustav - 1790 års ryska krig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»filosofen» baron Grimm[1] satiriserar hon blodigt Gustav III
och kallar honom ömsom för »jämmerhjälte», »Don Gustave»
och Sir John Falstaff. Efter Anjalamyteriet berättar hon
hånfullt för Potemkin om »det narraktiga kriget med hjälten
Lüderlich[2]». Men att Gustavs rustningar och krigsutbrottet
i själva verket hade berört henne ytterst obehagligt, därom
vittna åtskilliga andra yttranden i hennes omfångsrika
korrespondens. Hon anropade Gud till domare över svenskarnes
»lättsinne och fräckhet». Medvetandet om att Petersburg låg
så nära den svenska gränsen berörde kejsarinnan mycket
obehagligt. Och för kampen mot Turkiet var kriget med
Sverige ett streck i räkningen. I själva verket behövdes
alla ryska stridskrafter ävensom de mera framstående ryska
överbefälhavarne alltför väl mot turkarne, över vilka man
ännu ej vunnit några avgörande framgångar. Kännbart var
det också för Katarina att tillsvidare nödgas avstå från att
skicka sin flotta till Svarta havet. Den måste nu användas i
Östersjön. En lycka var det dock för kejsarinnan, att hennes
sjöstridskrafter hade en utmärkt befälhavare i den gamle
erfarne skotten Samuel Greigh.

1790 års ryska krig.



Sid. 434—444.

Erfarenheterna från de föregående krigsåren hade på
förhand gjort det klart för Gustav, att till lands kunde
han ej vinna någon avgörande seger. Hans hopp stod i stället
till sjövapnet. Konungen satte därför in hela sin energi på
att förstärka detta, och under vintern och våren 1790
tillväxte den svenska flottan häpnadsväckande snabbt. Våra
stora skogar fingo lämna materialet, och för bemanningen
hade vi vår duktiga kustbefolkning att lita till. Framemot
sommaren 1790 förfogade Gustav III över en ansenlig

[1] En av upplysningstidens mest kända författare. Han förde en
vidlyftig korrespondens med flere furstliga personer och stod högt i
gunst hos Katarina.
[2] Ungefär detsamma som slarver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free