Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Katarina II:s hånfulla ton mot Gustav - 1790 års ryska krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»filosofen» baron Grimm[1] satiriserar hon blodigt Gustav III
och kallar honom ömsom för »jämmerhjälte», »Don Gustave»
och Sir John Falstaff. Efter Anjalamyteriet berättar hon
hånfullt för Potemkin om »det narraktiga kriget med hjälten
Lüderlich[2]». Men att Gustavs rustningar och krigsutbrottet
i själva verket hade berört henne ytterst obehagligt, därom
vittna åtskilliga andra yttranden i hennes omfångsrika
korrespondens. Hon anropade Gud till domare över svenskarnes
»lättsinne och fräckhet». Medvetandet om att Petersburg låg
så nära den svenska gränsen berörde kejsarinnan mycket
obehagligt. Och för kampen mot Turkiet var kriget med
Sverige ett streck i räkningen. I själva verket behövdes
alla ryska stridskrafter ävensom de mera framstående ryska
överbefälhavarne alltför väl mot turkarne, över vilka man
ännu ej vunnit några avgörande framgångar. Kännbart var
det också för Katarina att tillsvidare nödgas avstå från att
skicka sin flotta till Svarta havet. Den måste nu användas i
Östersjön. En lycka var det dock för kejsarinnan, att hennes
sjöstridskrafter hade en utmärkt befälhavare i den gamle
erfarne skotten Samuel Greigh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
