- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / XI. Supplement II och register /
130

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Förmyndarregeringens ryska politik - Några omdömen av Gustav III om sin lille son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Gustav Adolf for hem, visade hon sig benägen att ge
efter på sina krav. Förhandlingarna därom avbrötos dock
genom hennes död kort därefter. För hennes son och
efterträdare Paul hade religionsfrågan, liksom för Gustav IV
Adolf, blivit en hederssak, och så stodo numera två
ståndpunkter oförenliga mot varandra.

Gustav Adolfs vägran att underteckna det ryska
giftermålskontraktet hade såväl politiska som religiösa orsaker.
Inför sin faster Hedvig Charlotta avgav han följande
förklaring till sitt handlingssätt: »Det är under min värdighet
att till en främmande makt avge en dylik skriftlig
förbindelse. Man hade bort nöja sig med vad jag lovade. Vad skulle
det bli av rikets oberoende, ifall jag nedläte mig till att gå
in på alla en främmande makts fordringar? I samma
ögonblick vore jag en lydkonung och kunde kanske befara att
bli behandlad på samma sätt som konungen av Polen.»

Några omdömen av Gustav III om sin
lille son.



Sid. 553, 557 och 558.

I ett förtroligt brev till grevinnan de Boufflers i början av
år 1782 talar fadershjärtat sålunda om treåringen: »Han
tycks ha ett mycket sunt omdöme och ett gott förstånd,
om också utan snilleblixtar. Men jag fruktar, att han har
en dragning åt melankoli. Han är nämligen inte så glad och
uppsluppen, som pojkar bruka vara vid hans ålder.
Emellertid är han kraftig, men magen krånglar, och läkarne söka
att med lätta läkemedel bota honom från en förstoppning,
som är en gängse sjukdom i vår familj.»

Vid hemkomsten från sin italienska resa på hösten 1784
kunde konungen glädja sin väninna med att kronprinsen
»blivit märkvärdigt utvecklad å förståndets vägnar för sin
ålder». Nu var han också frisk, stark och vig. Den belåtne
fadern konstaterar, att han klättrade som en skeppsgosse.
Ett år senare kan Gustav berätta, att prinsen har
»beundransvärt lätt för att lära och äger ett mycket gott minne».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/11/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free