Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band VII - 1. Sammanhängande kapitel - Gustav IV Adolfs uppslagna förlovningar och hans äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
sammanhängande kapitel.
Gustav IV Adolfs uppslagna förlovningar
och hans äktenskap.
Sid. 532—536, 570—572.
Vilken lättnad det måste ha varit för Gustav Adolf att bli
fri från förbindelsen med den lilla fula prinsessan av
Mecklenburg, förstår man bäst vid läsning av Hedvig Charlottas
dagbok. »Jag såg flere gånger», berättar hon, »hur han med
tårar i ögonen ensam gick fram och tillbaka i rummen på
Drottningholm. Och för var dag blev han alltmer dyster
och svårmodig.» Slutligen anförtrodde han sin vän, den
blivande riksmarskalken och presidenten Klas Fleming, hur
mycket han sörjde över sitt tillämnade giftermål.
Men lika naturlig som uppslagningen av denna förlovning
var, lika olycksbringande blev brytningen med
storfurstinnan Alexandra för ynglingens personlighet. Ty henne
älskade han, och hade denna känsla fått utveckla sig, skulle
den säkert ha tinat upp hans arma, frusna själ. För en så
klarsynt iakttagare som Hedvig Charlotta blev det snart
tydligt, att den brutna förlovningen skulle göra den unge
fursten »folkskygg och tungsint, och att hans häftiga lynne
skulle ytterligare förvärras. Den ljuva sällhet» ■—■ skriver hon
i sin dagbok — »som ett lyckligt och harmoniskt äktenskap
kan skänka, bör på en så dygdig man som kungen utöva
ett mildrande inflytande på karaktären, isynnerhet som jag
tror, att härvidlag det rent fysiska är av stor betydelse.
Han är ju i den ålder, då naturen tar ut sin rätt, och
eftersom hans stränga moral förbjuder honom minsta avvikelse
från dygdens väg, lider hans hälsa. I djupet av sin själ är
han alltid sorgsen och tar livet tungt. Därigenom blir han
mycket tystlåten och söker helst ensamheten. Och som han
ej är road av läsning, tillbringar han ali den tid, han icke
ägnar åt regeringsplikter, sittande försjunken i tankar.»
Vart ett »tänkande» av det slaget leder, fick vårt folk
nogsamt erfara. Med bekymmer följde hertiginnan, hur detta
tillstånd av apati mer och mer tog överhand med konungen,
sedan han blivit bunden vid Fredrika av Baden. På Hedvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
